Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
söker framställa, lika godt i allegoriska bilder eller
ocksä enkel och concret. Göthes Hermann och Dorothea, ehuruväl allt här tyckes gå så enkelt och na
turligt till, alt det i hvardagslifvet rätt väl kunde ha
händt, är derföre icke mindre poetisk än Miltons
Paradise lost eller Wielands Oberon.
Men, frågas, huru skulle dylika skaldeverk som
Wielands Oberon, Atterboms Lycksalighetens ö och
andra ännu i våra upplysta tider vinna hjertan, då
tron på trolleri längesedan försvunnit och endast nu
mera finnes qvar i barnkammaren? Just emedan dylika
afvikelser ifrån den reela verkligheten icke äro poesiens
egentliga väsende, utan detta endast är metaphor att
framställa en högre idée. Finner förnuftet vid de
mest fantastiska framställningar någon allegori, nå
gon djupare mening så är hon genast tillfredsställd och
all motsägelse från hennes sida upphör. Vi taga då
skaldestycket, som det egentligen bör tagas och
som det ger sig tillkänna för den fördomsfrie be
traktaren, nemligen såsom bild och metaphor, då hon
i formen för sina idéer öfverskrider den sanna verklighe
tens skrankor, och söka och finna kärnan i det bro
kiga skalet och njuta densamma. Våra ömmaste,
varmaste känslor, våra högsta tankar kunna vi oftast
bäst uttrycka eller åskådliggöra genom en bild. Hvem
antager väl, då han läser Andersens Klocka , att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
