Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårdt mot hårdt 29
behof af fred, beslöto återupptagande af kriget med Polen.
Man ansåg, med eller utan skäl, ett anfall från denna makts
sida nära förestående och ville hellre förekomma än
förekommas. Sigismund borde tvingas att i stället för dessa
ständiga vapenhvilor ingå på en ärlig och tryggande fred.
Under de första krigsåren, 1617 och 1618, uträttades
ingenting annat af vikt än att Dunamunde, Rigas utanverk,
togs och förlorades igen genom förräderi och Pernau, i
nordväst på gränsen till Estland, blef en varaktig svensk
besittning. Befälet i detta första livländska tåg, som slutade
genom en ny vapenhvila 1618, fördes ej af Gustaf Adolf
personligen, utan af den tappre Nils Stjernsköld.
Hufvudslaget slogs först tre år därefter vid
vapen-hvilans utgång 1621. Gustaf Adolf gick då med en väl
rustad här af 14,000 man på en talrik flotta, förd af
riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhjelm, öfver till Livland och
började belägringen af Riga, provinsens största stad,
belägen vid Diinafloden ett stycke från dess utlopp i den efter
staden uppkallade viken.
Riga var en blomstrande handelsstad, som förut
tillhört hanseförbundet, men nu, som det Öfriga Livland, lydde
under Polen. Det var protestantiskt, men förblef Polen
troget, emedan dess konungar låtit staden behålla största
delen af sina gamla fri- och rättigheter. Liksom i alla de
gamla fria städerna, fanns hos dess invånare en starjc
borgar-anda, och de förstodo väl att manligen försvara sin stad
mot alla angrepp. När därför nu Gustaf Adolf uppfordrade
staden att öppna sina portar svarade de ett bestämdt nej
och rustade sig till kraftigt motstånd.
Staden var väl befäst, och borgarna bemannade till
största delen själfva dess murar. Gustaf Adolf måste skrida
till en regelbunden belägring. Begagnande sig af den nya
belägringskonstens alla medel, närmade sig svenska hären
småningom vallarna, trots den mördande elden därifrån. En
polsk ryttarhär, som gjorde ett försök att undsätta staden,
afvisades af de svenska batterierna på holmarna i Diina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
