Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedsbesöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ångerköpt. 143
rum när de tyngande bekymren för ett ögonblick voro
af-vältade från sinnet. Kurfursten bjöd honom följa sig till
sin trädgård på andra sidan Spree, där prinsessorna
emellertid anordnat en liten fest, och där man nu otvunget
öfverlämnade sig åt ett gladt samspråk till långt in på den
ljusa sommarnatten.
Dagen därpå vid middagstiden undertecknades i Gustaf
Adolfs tält fördraget, hvars hufvudpunkter vi redan angifvit.
På eftermiddagen, helt oförmodadt och utan att vara väntad’
kom Gustaf Adolf, åtföljd af en lysande stab af fyrtio sina
berömdaste officerare, insprängande i staden och tog vägen
till det kungliga slottet.
Här blef nu en ståtlig festmåltid af den tidens
bastanta och obesvärade slag. Georg Wilhelm och hans gäster
voro i en upprymd sinnesstämning, men ingen var gladare,
mer sprittande af skämt och lustighet än Gustaf Adolf.
Fyra gånger under måltiden reste han sig och höjde sitt
glas för sin ädle svåger och vän, och Georg Wilhelms
ansikte strålade af belåtenhet. Han behöfde ej vara rädd för
sin mentor, den af kejsaren besoldade Schwarzenberg, ty
denne hade visligen dragit sig undan vid konungens
ankomst. Han fick vara sig själf. Man bröt sent upp.
Men midt i natten väcktes berlinarna af en brakande
kanonad utifrån Hascnheide. Det var Gustaf Adolf som,
sin svåger och det afslutna fördraget till ära, lät skjuta
dubbel svensk lösen. De yrvakna och halft skrämda
berlinarna skyndade i massor ut till lägret. Och dit kom nu
äfven kurfursten själf, och så blef det ett nytt pokulerande
och skämtande och jublande till långt in på morgonen.
När Georg Wilhelm återvände till Berlin befann han sig i
den mest upprymda stämning.
Men dagen därpå kom ångern. I de gamla
rådgifvar-nas mörka ansikten läste han ogillande. Hans gamla ängslan
och villrådighet kommo åter öfver honom, och så satte
han sig ned och skref ett ursäktande bref till kejsaren,
hvari han sade sig ha blifvit nödd och tvungen till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
