- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
225

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Adolf tvekar. 225

digt draga en stor del af de kejserliga trupperna dit och
därigenom högst betydligt lätta hans eget företag.

Han ingick därför i den sålunda började
underhandlingen och lät genom de tre mellanmannen muntligen
säga hertigen, att han å sin sida ej heller vore obenägen
för det föreslagna förbundet och äfven trodde sig kunna
sända honom de önskade trupperna. Dock måste han
uppställa det villkoret, att hertigen så snart som möjligt
offentliggjorde sitt affall. Närmare finge man
öfverens-komma under fortgången af underhandlingen.

Den fortgick i själfva verket under hela loppet af
sommaren och ända in på hösten 1631. Raschin kom flera
gånger under fälttåget vid Havel till konungen med ny
muntlig begäran från Wallenstein om den till hälften
lofvade truppsändningen. Så snart den komme skulle han låta
det bryta löst. För skriftliga meddelanden aktade han sig
med ängslig försiktighet. Han ville sopa igen spåren efter
sig för den händelse underhandlingen af en eller annan
anledning skulle blifva om intet.

Kom så slaget vid Breitenfeld, hvars utgång på
Wallenstein gjorde det lifligaste intryck. »Det är ej sant, du
ljugeri» ropade han till lakejen som först meddelade den
stora tidningen, och slungade silfverstaken på bordet efter
honom. Den var för god att vara sann. »Den gamle
Tilly,» sade han till sina förtrogne och gnuggade förnöjdt
händerna, »har burit sig åt som en stympare; han borde
hängas.»

Hans ifver att få segraren till bundsförvant ökades,
och Raschin måste åter begifva sig af till svenska lägret
och begära ett bestämdt svar. Han träffade konungen först
i Schleusingen på andra sidan Thuringerwald. Men nu
hade starka betänkligheter fått makt med Gustaf Adolf.
Han behöfde väl alla sina trupper för det stundande
fälttåget och sade därför Raschin, att han på sin höjd kunde
sända hertigen ett par tusen man.

Gustaf II Adolf. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free