Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolat gjuta tacksamhetens tårar; na deremot
ville ödet, att dessa tvenne monarker skulle
bland sina egna undersåtare finna sina
bane-män. Försynens afsigler äro outgrundliga ,
men vi böra med undergifvenhet och
vördnad foga oss efter dess skiékelser.*
’’Så snart jag erfor Konung Gustaf III:s
död, tog jag afsked ulur hans fäderneslands
tjenst. Hans planer dogo med honom.. Vi
förlorade en nyttig vän snarare än en
mäktig bundsförvaudt. Denna förlust var för
mig enskilt ganska smärtande. Ej blott
hans lysande och hjeltelika egenskaper hade
uppfyllt mig med en grundad högaktning och
vördnad; jag hade derjemte fattat för denna
monark en känsla af tillgifvenhet, som leddu
sitt ursprung från hans uppriktighet, hans
ä-delhet och det intresse, hvarmed han- städse
omfattat mig» Jag säg milt öde fästadt vid
honom, och om jag så får uttrycka mig, milt
lycka och min existens förbundne med hans.
Jag tviflar till och med att monarkiens
återupprättande i Frankrike förmått skilja mig
vid honom. Jag hade förenat mina
förhoppningar och öden med tvänne monarker,, som
båda blifvit lika olyckliga. Efter Gustaf III:s
död, beslöt jag att ej fasta mig vid nftgon ,
att sätta mig i skydd för lyckans kastningar,
att ej mera trötta henne, utan återtaga uiitt
oberoende och föredraga lugnet, ti il och med
medelmåttan, framför hennes nycker och
o-säkra bevågenhet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
