Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon blev sorgsen, behövde hon allenast gå till den
spelande linden, och hennes hjärta blev åter glatt.
Likväl kunde hon icke helt och hållet glömma sitt
hem, utan satte sig ofta vid stranden och blickade
med stor längtan utåt havet, vars böljor vandra fria
land och land emellan.
En dag, när Lilla Rosa satt vid sjöstranden,
såsom hennes sed var, fick hon se en vacker farkost,
som seglade fram över havet. På skeppet funnos
många raska ungersvenner, och deras hövding var en
konungason. När nu fartyget kom nära ön och
skeppsmännen fingo höra den ljuvliga sången, som
kiingade över vattnet, tänkte de, att det måtte vara
ett förtrollat land, och ville genast lägga ut till sjöss
igen. Men deras hövding sade, att de icke skulle
fara bort, innan han fått veta, varifrån den
underbara sången kom, och så läto de honom råda. När
nu konungasonen kom i land och fick höra lindens
spel och näktergalens sång, blev han underlig till
mods, och det tycktes honom, att han aldrig hade
hört någonting så ljuvligt och skönt. Men ännu
sällsammare föreföll det honom, när han kommit fram,
ty under den grönskande linden satt en mö, vilkens
hår glänste såsom guld och vilkens anlete var ljust
som den vitaste snö. Konungasonen hälsade den
fagra jungfrun och frågade, om hon rådde över ön.
Lilla Rosa jakade till detta. Konungasonen frågade
därpå, om hon var en sjöjungfru eller en vanlig
människa. Då berättade jungfrun de äventyr, hon hade
upplevat, och huru hon av en storm blivit kastad till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
