Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då skall ni ock få betala för det omak ni gjort oss.»
Gästgivaren måste alltså lossa på pungen.
Emellertid hade soldaten sökt upp samma änka,
hos vilken han förut haft sitt kvarter. Hon tog
vänligt emot honom och frågade, var han varit under
dessa sju åren. Han sade, att han gått kring landet
och gjort skor. »Jag tyckte», inföll hon, »att ni
ämnade er ut att uppsöka prinsessorna.» — »A, den
resan slog jag snart ur hågen», svarade soldaten. —
»Nå», sade gumman vidare, »ni må tro, att era forna
bekanta, fänriken och sergeanten, ha nu blivit stora
karlar. De ha kommit hem och haft prinsessorna
med sig, vilka de frälsat.» — »Det är bra»,
gen-mälte soldaten; »vill ni, kära mor, vara mig trogen,
så skall ni få så mycket, att edra barn och barnbarn
kunna ha gott därav.» Gumman lovade att i allt
vara honom till nöjes, och han skickade henne ut
att skaffa honom en fullständig dräkt, vilket hon
ock gjorde. Denna påtog han, och eftersom han
fått höra, att den förra fänriken och sergeanten ej
skulle kunna få någon av prinsessorna till gemål, förr
än de voro i stånd att skaffa dem sådana kläder,
som de burit i det förtrollade slottet, gick han till
prinsessornas hovskräddare, uppgav sig vara en
skräddaregesäll, som reste på sin profession, och bad att
få arbeta hos honom. »Gärna», sade mästaren; »men
kan ni också göra sådant arbete, som denna ritning
utvisar?» — »Hå», svarade soldaten, »det kunde jag
redan, innan jag kom i lära.» — »Nå väl», sade
skräddaren, »kan ni det, så vill jag giva er min enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
