Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan hon så låg där, kom en konung, som
jagade i skogen och ivrigt förföljde en dovhjort, att
närma sig stället där hon var. Förvånad vid denna
syn och förtjust över hennes skönhet, stannade han,
och hjorten fick obehindrat fortsätta sitt lopp. Ju
längre han betraktade den sovande, desto mera blev
han intagen av kärlek, och då hon till slut slog upp
sina milda ögon, blev han så hänryckt, att han
nedföll till hennes fötter och bad henne följa honom till
hans rike och bliva hans gemål. Prinsessan,
förvirrad av allt vad hon den senare tiden upplevat och
färdig att anse alltsammans för en dröm, neg ödmjukt
och följde honom utan att rätt veta vad hon gjorde.
Så kommo de hem till hans konungaborg, och här
lät han anrätta ett ypperligt gästabud och vigde sig
samma afton med Jucunda, som så blev hans
drottning. Men ett var underligt härvid, det likväl ingen
visste mer än konungen själv: att medan han stod i
brudstolen och just som han skulle utsäga
vigselorden överkom honom i en hast en dvala, så att
han icke mera visste vad han sade eller gjorde.
Ingen annan hade likväl märkt detta, utan alla hade
riktigt hört de ord, brudgummen borde säga.
När nu ett år var nära förlidet, födde drottningen
en son. Men samma natt barnet föddes, medan alla
sovo utom drottningen, såg hon plötsligt Gråkappan
stå vid sin säng och hörde honom hotande fråga:
»Prinsessa, vad såg ni under luckan?> Då drottningen
av häpnad ingenting svarade, tog han det nyfödda
barnet samt strök blod om modrens fingrar och mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
