Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans och icke konungens, som dömt henne till
döden.
Då konungen hörde detta, mindes han väl vad
som hänt honom under vigseln och äfven flera
gånger sedermera; dock ville han icke med godo
lämna ifrån sig den sköna Jucunda, som aldrig synts
honom skönare än nu. Men hon tog sina barn på
armen och tryckte sig hårt i den sköna prinsens
famn, och han drog sitt blanka svärd och trängde sig
så genom spetsgården, utanför vilken stodo ett par
präktiga, guldbetslade hästar, varpå Rosimandro —
så hette den unga prinsen — och Jucunda hoppade
upp och redo så långt, långt bort, till dess de kommo
till hans rike. Här berättade han nu, huruledes då
han en gång under ett fälttåg, trött efter en hård
strid, hade insomnat i en skog han vid
uppvaknandet funnit vid sin sida en kvinna av ryslig fulhet,
som betraktat honom med brinnande blickar. Hon
hade då sagt honom, att hon vore en mäktig
trollkvinna, som fattat kärlek till honom, och lovade
honom stort välde, om han älskade henne tillbaka. Han
hade icke dolt den afsky, hon ingivit honom utan
svarat: »Kan man väl på en gång älska och hata en
och samma person? Huru vill du då, att jag skall
kunna älska en, som är mig så förhatlig som du?»
Då hade hon blivit på det grymmaste förbittrad och
utropat: »Efter du så tror, så skall du också vara
förtrollad, till dess du finner någon, som på en gång
älskar och hatar dig.» I detsamma hade hon kastat
över hans axlar en stor grå kappa, som gjort hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
