Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strandridaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där gick medvetandet plötsligt från honom. Det sista han hörde var
hans fåles långt utdragna gnäggningar genom natten.
I daggryningen hittade ett par strandridare honom. Han fördes till sitt
hem vid Store backe i Masthuggsbergen, där han fängslades vid
sjukbädden i många månader.
När han kom upp igen, var han lam. Benen buro honom inte längre.
Han var förstörd, hans kraft förlorad. Pliktuppfyllelsen hade gjort honom
till krympling för livet. Men till hjälp i den kamp som förestod, som
skulle bli hårdare och segare än den då han stred för sitt liv, därför att
den skulle bli så mycket långvarigare, gav hans herre, konglig majestät
och kronan, honom ett par kryckor och ett litet understöd, som nätt och
jämt skulle räcka till att uppehålla livet.
Men livet var i alla fall kärt. Och kära blevo honom också kryckorna.
Han kom att älska dem så småningom, sedan han fått det rätta tålamodet
att bära sitt öde, och han välsignade dem. Ty de hjälpte honom att åter
komma ut bland människorna. De hjälpte honom ned till stranden, där
våren och sommaren ständigt visade nya, friska tavlor, där skeppen kommo
och gingo och där vindarna sjöngo de melodier, som han allt sedan
barndomen aldrig tröttnat att lyssna på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
