Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smala vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorentz Svensson var gift med en syster till prosten Roempke i
Majorna. Bryggeriet var även en tid i Roempkeska familjens ägo och drevs
i många år av bryggaren A. F. Roempke.
På andra sidan Sänkverket, i väster, låg den gamla tullstugan. Hon .
låg helt nära stranden av älven, ett stenkast från Masthuggstorget, vid en
lustig liten gränd med röda plank, gröna gräsplättar, som kommit dit
liksom av misstag, och en flik av älvens blå i fonden. Stugan var bräcklig
av ålder. Den ursprungligen röda färgen hade fått något mossbelupet
och gråslitet över sig. Och man brydde sig tydligen inte om att offra
nya klutar på det gamla klädet, efter som hon i framtiden var dömd att
försvinna. Hon hade många minnen att förtälja från svunna dagar. Hennes
bästa tid var i mitten av förra seklet, då de många brädgårdarna med
sina inklämda pråmvikar bredde ut sig över hela södra älvstranden.
Ett stycke bortom Sänkverket, åt staden till, ligga än i dag några
magasinsbyggnader, vilka bära ålderdomlighetens omisskännliga prägel.
På dessas område fanns i 1800-talets mitt ett saltsjuderi, tillhörigt
grosshandlaren Axel Carlström och förmodligen det första i Sverige där
raffinering av stensalt förekom. Efter Carlströms död 1872 övertogs sjuderiet
av handl. G. R. Setterberg.
I 1800-talets senare del fick storindustrien fäste vid Smala vägen, i det
Bark och Warburgs och Strömman och Larssons träförädlingsfabriker samt
Göteborgs ångkvarn dit förläde sin verksamhet. De båda förstnämnda
äro, som bekant, förlagda till andra platser i samhället, den sistnämnda
däremot florerar på sitt gamla ställe och förtjänar uppmärksammas ej minst
därför att ångkvarnen och ångbageriet voro banbrytarne för den
storindustriella driften på dessa områden i vårt samhälle.
En vandring genom de vidsträckta lokalerna i ångkvarnen och
ångbageriet, som omfatta hela yttre delen av kvarteret mellan Första och
Andra Långgatorna samt Nordhemsgatan, är synnerligen intressant och bär
vittnesbörd om att driften här är ordnad på det mest rationella och
mönstergilla sätt. Vad som frapperar är den minutiösa renligheten, som möter
ögat överallt i ångkvarnen, i degrummen med sina sinnrika maskinella
anordningar, i konditoriet, i pann- och ugnrum, där bakningen försiggår
i stora prydliga ugnar, samt i tork- och expeditionslokalerna, där
brödsorterna förpackas och utsändas till konsumenterna.
Göteborgs ångbageri och Göteborgs Ångkvarns A.-B. grundades den
28 december 1874 av den framstående göteborgsköpmannen D. E.
Sandberg och ledes nu av hans son, disponenten Richard Sandberg.
Grundläggaren, Damianus Evald Sandberg, föddes den 25 juni 1835
på Nya varvet, där fadern var pistolsmedmästare vid flottan. Sedan han
genomgått skeppsgosseskolan å Nya varvet och Handelsinstitutet i Göteborg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
