Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varieté och Frälsningsarmé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varietépappa och försökte göra Concert du Boulevard till ett gott och
populärt förlustelseetablissement, vilket tack vare hans utmärkta musik
skulle mer än tillförne göra skäl för namnet. Neumann hade verkat här
i staden såsom skicklig anförare för ett utmärkt kapell, vilket till stor
belåtenhet skött musiken å ett par av stadens musikrestauranger.
Göte-borgarne kände honom därför. Starten var god, men det visade sig snart
omöjligt att hålla i gång ett dylikt etablissement i Haga. Publiken blev
för blandad. Neumann gav upp fältet — och Frälsningsarmén tågade in
igen på sin gamla valplats, denna gång som husets ägare. Det var 1895
eller året före det, då varietén tack vare statsmakternas beslut sjöng sin
avskedssång i detta land.
Neumann drog med sitt musikkapell genom Sverige och utbildade sig
till den egenartade dansande musikanförare, vilken lite var kommer ihåg
från musikestraderna i Göteborg och Marstrand. Här är därför ett
lämpligt tillfälle att hugfästa hans namn och minne.
Waldemar Jacob Neumann föddes i Köpenhamn 1848, började studera
musik vid 8 års ålder och hade sådana anlag för sitt huvudinstrument
trumpet, att han redan vid 12 år var utövande musiker i Köpenhamn.
Då direktör C. C. Möller i nämnda stad fick anbud att med sitt kapell
uppträda i det nybyggda Blanchs Café i Stockholm, medtog han som
solist på trumpet W. Neumann, vilken uppträdde första gången i Sverige
1869. Han skördade mycket bifall för sina ypperliga prestationer.
Neumann stannade kvar i Sverige, där han bildade eget kapell 1873, bereste
hela Sverige, konserterade på musikrestaurangerna i snart sagt alla städer
och var än operettdirigent, än varietéföreståndare, än värdshusvärd. Gamle
konung Oscar tyckte om den originelle kapellmästaren — vilken liksom
brodern, den berömde danske skådespelaren Sophus Neumann, ägde en
god portion humor — och gav honom Literis.
När man ser Neumanns bild erinrar man sig Albert Engströms
ypperliga karakteristik av den på musiktribunen under anförandet dansande
kapellmästaren:
“Stundom såg han så salig ut, som om han i förväg fått den
himmelska basunen i sin hand. Stundom, vid något forte, började han hoppa
som en av dessa korkgubbar, vi som barn ställde in i våra mammors
pianon. Än vred han sig likt Laokoon eller kanske rättare likt hans
ormar. Och så förde han i sublimt majestät de stilla vibrerande händerna
ut över orkestern — gloria, gloria in exelsis! — tills han åter leende,
hoppande och nickande förde oss till jorden igen, snurrade runt, flaxade
med armarna, återtog sitt majestät och avslutade akten med några
fruktansvärda slängar åt någon fiende, vars behov av dask måste varit något
oerhört."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
