Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stora Otterhällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STORA OTTERHÄLLAN.
INGEN UTSIKTSPUNKT i det äldsta Göteborg är så intressant
som Stora Otterhällan, knappast någon så otillgänglig. Men har
vandraren väl strävat upp för de branta liderna till bergets topp,
lönar mödan sig. Ty här ha vi hela staden i fågelperspektiv. Här
får man kanske i högre grad än annorstädes i den gamla staden ett
mäktigt intryck av det jäsande, sjudande, brusande livet i storstaden,
en enda vid och färgrik ögonblicksbild.
Visserligen gör sig denna storstadsvy allra bäst i sommartider,
när himlen lägger varma färger över älvdalen. Men även vintertiden
har bilden sitt behag, bara inte Göteborgsdiset och regntöcknet
skymma utsikterna. En mörk höst- eller vinterkväll till exempel, när
de tusende ljusen glimma från höjderna och djupen och de långa
gatornas och älvsträndernas lyktor lysa som långa, gnistrande
pärlband! En sällsammare stämningsbild kan man få leta efter.
Ja, detta är Stora Otterhällan, som allt sedan stadens barndomstid
omgivits av ett romantiskt skimmer. Egentligen borde detta berg,
med sitt dominerande läge mitt i en storstad och som fondparti för
ett livfullt revier, vara en tjusande och tilldragande punkt i stadsvyn
för folket i älvdalen. Men det är det tyvärr icke. Ett helt sekels
likgiltighet och oförmåga att ge stadsbilderna harmoni och fägring
ha hjälpts åt att förfula berget, som före den stora branden för ett
århundrade sedan var både idylliskt och pittoreskt. Ingen minnes
det nu, men sägen och historia veta att förtälja om bergets lummiga
eklundar på östsidan och om alla de små stugorna på branterna åt
norr och söder, trästugor i rött och vitt och gult med vita
fönsterramar och röda tegeltak. Runt omkring och mellan husen små väna
trädgårdstäppor och hagar och överst på höjden en flaxande
väderkvarn.
Hur är det nu? Mycket få spår till grönska, hopgyttrade
huskomplex, trånga, snuskiga gränder, där eländet och sedeslösheten förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0038.html
