Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större och mindre örlogsmän. Och den 8 i samma månad heter det:
“Sedan skapelsen har förmodligen aldrig Göteborgs redd sett ut som
nu; den nästan beständigt västliga vinden har där samlat flera
kon-vojer, så att antalet av därvarande fartyg förliden gårdag besteg sig
till 19 örlogsmän och 1,124 koopvaardijfarare, vilket presenterar en
prospekt av det raraste man kan imaginera sig“.
Denna oerhörda flotta krävde naturligtvis kolossala mängder
proviant och den gode landshövdingen beklagar sig även för att
“koop-vaardijflottan äter alldeles upp oss; alla livsmedel hava stigit till dubbelt
och stå knappast att få; såsom exempel får jag nämna, att ett par
oxar betalas med 300 riksdaler, vilket hittills varit oerhört i Sverige".
Det måtte varit en härlig tavla denna skog av master från Klippan
och älvsnabben ut till Vinga. Och en ännu härligare anblick, när
de någon vacker höstdag, för en frisk östanbris, med alla vita dukar
badande i solen, sträckte ut till havs — exempelvis den 17 september
på förmiddagen, då ej mindre än två konvojer om tillsammans 800
skepp lyfte ankar och styrde utåt.
För att skydda denna trafik hade engelsmännen, utom
örlogs-fartygen som konvojerade handelsskutorna, en större eskader i Kattegatt,
med uppgift att blockera Sveriges västkust, så att ingen annan
han-delsfart än den som berörde England och Sverige fick förekomma.
Denna eskader, som stundom avdelningsvis gick in i fjordarna, bestod
av ej mindre än tjugo linjeskepp, femton fregatter och tjugo mindre
fartyg, under överbefäl av amiralen sir James de Saumarez. Eskadern
gjorde emellertid aldrig oss något ont, utan var tvärtom förhållandet
mellan vår dåvarande landshövding och den godmodige engelske
amiralen det allra bästa.
Dock gav densamma våra fjordar ett högst krigiskt utseende. Och
öarna och holmarna därute hade ofta besök av officerare och
besättningar från de främmande krigsskeppen.
Så var Hönö åt sydsidan en mycket favoriserad plats, och efter
vad landshövdingen von Rosen berättar i ett av sina brev till
statsmannen L. von Engeström hade engelsmännen honom ovetande
inrättat ett litet nybygge på en holme utanför Vinga Sand, vilken på
lön var anslagen å pastorn i Styrsö församling. Då prästen kom
dit för att låta slå sitt hö, fann han till sin stora förvåning en mängd
engelsmän som byggt och tältat där. För övrigt var ön uppodlad
med rotfrukter och andra legymer, vilket skett genom de engelska
skeppsbesättningarna.
Prästen, som ville ha ersättning för det förlorade höet, beklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
