Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbroplatsen och tullkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då icke vidare moderna vita silkesvantar, vart par för sig
omsorgsfullt inlagt i tunnt vitt silkespapper.
Vid ett besök, som jag en gång avlade hos författarinnan Emily
Nonnen på Liseberg — ett landeri, vars hemliga källargångar före
Nonnens tid tjänat som gömställen för lurendrejerigods — berättade
denna om ett smugglaräventyr, för vilket den engelske prästen någon
gång i det flydda seklets förra hälvt var utsatt. Anekdoten har också
en gång relaterats av Westin och lyder som följer:
Prästen bodde i det s. k. Milowska huset vid Södra vägen mitt
för Lorensberg och färdades varje söndagsmorgon in tiil staden för
att predika i Engelska kyrkan, vilken då var inrymd i nuvarande
Kjellbergska huset vid Östra Hamngatan.
Han brukade färdas fram och tillbaka i en s. k. trilla, ett litet
fyrhjuligt åkdon, som jämte de tvåhjuliga gulmålade chäsarne och
de tunga berlinarne utgjorde den tidens anspråkslösa åkdon. En
söndagsmorgon anhölls prästens trilla vid den förut omnämnda
tullkuren ett stycke utanför Gamle port och prästen anmodades att stiga
ur, emedan åkdonet skulle undersökas på uppkommen misstanke att
det innehöll smuggelgods.
Prästen smålog och upptog tillsägelsen som ett lustigt skämt,
men tullbetjänten smålog inte, utan upprepade tillsägelsen med
betydligt större skärpa i tonen.
Nu blev prästen ond, men hans upprepade föreställningar tjänade
till intet, de åkande fingo bekväma sig till att stiga ur och visitation
företogs med det resultat, att hela vagnslådan under sitsen befanns
fullpackad med kulörta bomullsdukar.
Prästens överraskning och förargelse kan lättare tänkas än
beskrivas.
Vid därefter hållen ransakning uppdagades, att prästens dräng,
i förlitande på att den välkända trillan på sina sedvanliga kyrkoturer
aldrig skulle bliva antastad, redan länge begagnat sig av densamma
för idkande av lurendrejeri.
Drängen förlorade sin plats, men pastorn var så upprörd av
händelsen, att han var tvungen vidröra densamma i sin predikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
