Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Klintebergs och Lindgrens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLINTEBERGS OCH LINDGRENS.
I MÅNGA ÅR ha de göteborgare, som gått Hästbacken, kunnat
fröjda sig åt ett ställe snett emot Luntantu, vilket mera hade tycke
av en lantgård än ett borgarhus i staden. Nu för tiden är det
något förändrat — brandmuren till ett närliggande stenhus stör idyllen
— men ännu har det kvar en del av sitt gamla behag.
Bilden på trettioandra sidan ger en god föreställning om hur
själva trädgården eller trädgårdstäppan såg ut fordomdags. Vi se den
lummiga grönskan i fonden, staketet som avgränsar grannens
trädgård, lusthuset i hörnet under trädens gröna valv, de väl sandade
gångarna, de brokiga blomsterrabatterna med sina rundelar av snäckor,
innanför vilka tulpaner och hyacinter och löjtnanshjärtan le mot
betraktaren. Vi se de väl ansade gångarna, marmorbilden på sin
piedestal och det uppslagna trädgårdstältet, under viiket de gamle och de
unga njuta sin vila. Det är en bild av sommarfägring och sommarro
mitt inne i staden, alldeles vid allfarvägen, en bild från krinolinens
pittoreska tidevarv.
Den gamla gården, till vilken jag nu återkommer efter vandringen
över Otterhällan och nedanför berget i väster, kallades i forna dagar
Klintebergs, senare Lindgrens. Namnen stodo i intimt samband med
varandra. Ty gumman Klinteberg var en ättling av kapten A.
Lindgren i Surbrunn och en frände till henne fick stället i arv.
Fru Christina Ulrica Klinteberg var dotter till bemälde kapten
Lindgren och föddes 1796. Hon trädde år 1830 i äktenskap med
löjtnanten och stallmästaren Carl Gustaf Klinteberg, vilken hade
överinseendet å manegen vid Östra Larmgatan, den tidens ridhus, där
han lärde göteborgsgrossörernas pojkar att rida. Gamla göteborgare
ha för mig skildrat honom som en mäkta sträng herre, skicklig i
hippologien och i konsten att lära folk att sitta till häst. Han blev
emellertid inte gammal. Koleran 1834 skördade honom. Änkan stod
nu utan stöd, men tilltagsen och energisk som hon var, slog hon
sig på att slipa glasögon — en konst som hon ärvt efter sin far —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0135.html
