Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så saftig i orden, men så fin och känslig i hjärtat, vars humor ekade
i en i allt fall icke allt för livlös redaktion, vilken man alltid visste
var man hade, vilken aldrig svek i det han åtagit sig, utan gärna
höll mer än han lovade."
Vem, som har Warburg i minnet, känner icke igen honom i denna
teckning?
Denna iver, eldighet, slagfärdighet, grundlighet och fart utmärkte
också hans uppträdande utanför redaktionen, i det samhälleliga livet,
antingen han nu uppträdde i katedern, på ett valmöte, i
museinämn-den, i högskolan, i det personliga umgänget eller i det bibliotek,
vilket han såsom förste bibliotekarie varit med om att grundlägga i
gamla museum, kämpa för och utveckla i den ståtliga byggnaden
vid Hagaplan.
Han hade många järn i elden utom redaktionen, men i främsta
rummet hängav han sig åt sin vetenskap. Av styrelsen för
Göteborgs Undervisningsfond kallades han att hålla föreläsningar över
litteraturhistoriska ämnen, vilket uppdrag han fullgjorde i tio år eller
från höstterminen 1881 till vårterminen 1891. Av vetenskapliga
utmärkelser kom honom flera till del. Redan 1876 blev han av Svenska
Akademien utnämnd till Gustaviansk stipendiat och sex år senare
erhöll han den största utmärkelse som sedan lång tid beretts
någon svensk prosaförfattare, i det han erhöll Akademiens stora pris
för en monografi över Olof v. Dalin. Två år därefter (1884) kallades
han till ledamot av Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och
Vitterhetssamhälle. Och år 1891 vid Göteborgs högskolas öppnande beklädde
han professuren i estetik samt litteratur- och konsthistoria, vilken av
honom upprätthölls till senaste sekelskiftet, då han lämnade sin
födelsestad för att inträda i det nyinrättade Nobelbiblioteket såsom
bibliotekarie och nio år senare bekläda professuren i litteraturhistoria vid
Stockholms högskola.
Därefter blev han bofast i huvudstaden, vars mera blomstrande
intellektuella liv helt visst erbjöd en bättre resonansbotten för hans
vittfamnande ande. Där togs han i ännu högre grad i anspråk för
samhälleliga uppgifter. Där blev han både stadsfullmäktig och
riksdagsman och gjorde sin personlighet gällande i de vidaste kretsar.
Men kärleken till sin fädernestad höll han lika varm.
Däruppe fortsatte Warburg sitt vetenskapliga forskningsarbete,
vilket riktat vår litteratur med flera utmärkta litteraturhistoriska verk,
såsom monografierna över bl. a. Olof von Dalin, Anna Maria Lenngren,
Bengt Lidner, Ehrensvärd, J. G. Richert, Snoilsky och Viktor Ryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
