Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christine kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det verkligen var staden värdigt att ett av dess vackraste och
mest karakteristiska partier på detta sätt vanställdes, och så började
man röra i bråten. Men det tog fem år för att få det hela ordnat.
Terrassen utanför Tyska kyrkan fick året 1852 en ny mur av
finhuggen granit samt en ny trappa. Och de gamla salustånden
såldes och bortforslades. Ett par, vill jag minnas, stodo sedan som
svagdricksschapp vid Stora Badhusgatan. De vackra lindarna höggos
ned. Och terrassens gravar jämnades med jorden, varefter på båda
sidorna anbragtes planteringar.
Kyrkogården bakom templet planerades och ordnades, varefter ett
par gravstenar som tillvaratagits sattes upp vid gränsen till Christine
församlings forna tyska pastorsboställe. Den ene är bevarad från
justitiekansleren Thomas Fehmans, den andre från stadsmusikanten
Henrik Peter Leiditz’ gravar. Järnstaketet med den vackra porten
— krönt av Fredrik I:s namnchiffer, ritat av Carl Adam Blaesing,
skänkt av köpmännen Volrat Tham och Eric Nissen och uppsatt
1732 — omsågs och målades. Året 1820 hade, som vi veta, nya
träd planterats och vid samma tidpunkt ungefär hade den gamla
huvudportalen i spetsbågsstil utbytts mot den nuvarande och
vapenhuset byggts. Längre fram, året 1906, ombyggdes terrassen på nytt
och fick en mera monumental trappa. Denna är ett massivt och
präktigt arbete av granit och presenterar sig mycket fördelaktigt,
inbyggd i terrassen som den är med två uppgångar och ett mittparti
med balustrad. Fyra kandelabrar, enkla och stilfulla, giva
belysningen.
Christine kyrkogård är, som vi veta, en av de finaste och
stämningsfullaste stadsbilder vi äga i det äldsta Göteborg. Särskilt fager
och poesifylld är den om sommaren, när gräsmattorna lysa gröna
bakom det åldriga staketet och kastanjens yviga krona skuggar platsen.
Det är en liten rogivande idyll, som så innerligen väl stämmer
överens med det lika vackra som vördnadsvärda templet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
