Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjord damm och en vik, som från
Vallgraven mitt för nuvarande
Synagogan sköt in på området.
Så blev omsider
Trädgårdsföreningens park ett sannskyldigt
paradis. Särskilt om söndagarne
lockades folket dit med
oemotståndlig makt, men det rika
Göteborg såg de fattiga gästerna med
oblida ögon. Särskilt vid ett
tillfälle lades oviljan allt för starkt i
dagen. Man påbjöd nämligen att
inga dukklädda fruntimmer skulle
få passera parkens grindar. Nå,
det dumma påbudet upprätthölls
icke länge. Det föll på sin egen
orimlighet.
Det som utövade största
dragningskraften var parkens
fågeldamm med sina tavlor ur djurens
värld. När man gick förbi
trädskolan och ekonomiträdgården,
steg man upp för en kulle och därifrån hade man den vackraste
utsikten över dammen. Här kunde skarorna stå i timtal och iakttaga
fågellivet.
En författare från den tiden har skildrat scenerierna därifrån.
“Här, skriver han, syntes svanen så stolt med sina likt snövita
segel buktiga vingar, framkryssande i en fågelvärld, som med nästan
avundsamma blickar åser honom, men där kommer även den svarta
svanen seglande, anboren och stolt. Här se vi pelikanen med
väldigt näbb putsa sig och göra sig fin, isynnerhet mån om sitt bröst,
detta traditionella bröst, på vars “basis“, för att tala i lärt mål, man
förr broderat den täcka sagan om, huru han hackade sönder sitt
eget bröst för att giva blod åt sina ungar... Någon sådan
uppoffring har emellertid inte fallit denna trädgårdsvänliga pelikan in.
Här se vi vidare tranan, som går där så sipp och kvinnligt snobbig
som en hög förnäm adelsdam ur gamla skolan i en krets av
plebejer. Hon är omgiven av snattrande, kvittrande sparvflockar, således
en trana i sparvedans... Här kommer storken gravitetiskt vandrande
på sina höga ben, sorgbundet blickande upp emot den vida rymden,
Frans Töpel
(hortikultör; Trädgårdsföreningens förste
planläggare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
