- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
60

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kappsäck, lånar respengar och far ner till Göteborg. Det var just
under novemberstormen 1872. Känslig som han var för det medium,
vari han levde, fattade han genast motvilja för staden. Mörk, korrekt,
dyr, högfärdig, sluten, låg den instängd mellan sin ringmur av
sten-knallar och gjorde honom, den livlige uppsvensken, van vid
Stockholms rika och leende natur, trist. Det var en kopia på
huvudstaden, men en förminskad, och Johan kände sig som överklass
gentemot detta i utveckling stående samhälle. Men han märkte dock
att här fanns något, som saknades i huvudstaden. Gick han ner till
hamnen såg han en flotta, som var destinerad till utlandet nästan
hel och hållen, och stora fartyg underhöllo regelbundna förbindelser
med kontinenten. Människorna och byggnaderna föreföllo icke så
exklusivt svenska, tidningarna voro likasom mera vakna på de stora
rörelserna ute i världen. Huru nära var icke härifrån till
Köpenhamn, Kristiania, London, Hamburg, Havre! Här skulle Stockholm
ha legat, här vid en vik av världshavet, under det att nu
huvudstaden låg i en krok borta vid insjön Östersjön. I sanning, här låg
cellen till ett nytt centrum, och nu förstod han, att Stockholm icke
längre var nordens medelpunkt, utan att Göteborg höll på att bli
det.

Men för tillfället var detta ingen tröst för den, som kom i sådana
småärenden som en aktör.

Han sökte teaterdirektören; presenterade sig såsom en, den där
ville göra teatern en tjänst ungefär. Direktören ansåg sig
emellertid ganska väl betjänad med den personal han redan hade, dock
beviljade han ett prov, i den roll Johan ville ha som debut. Det
var Dietrichsons “En Arbetare“, dagens stora succés. Johan hade
funnit en viss likhet mellan Stephensons lokomotiv och sin refuserade
teaterpjäs, samt hoppades kunna ge ett sant uttryck åt ingeniörens
förakt över hopens grin, de lärdes farhågor och släktingars sorg över
en forspild existens. Han provade en afton vid en gaslåga och för
tomma väggar. Naturligtvis kunde han ej få någon expansion. Han
kände det själv och bad om repetition i kostym. Nej, det behövdes
icke. Direktören hade hört nog. Där fanns nog anlag, men de
skulle utvecklas. Han erbjöd engagement från första januari året
därpå med tolv hundra kronor. Johan funderade: slå dank i
Göteborg två månader och sedan spela betjänt eller folk vid en
landsortsteater? Nej! Det ville han inte. Vad återstod att göra? Låna
pengar och resa hem igen. Och så gjorde han.“ — —

Många av skådespelarna i Åhmanska sällskapet voro ofantligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:50:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/3/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free