Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den forna Åkarheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa tiden mellan resorna väckte emellertid missnöje, varför man
påyrkade att en vagn skulle samtidigt avgå i vardera riktningen,
varigenom resorna norrut och söderut med inrättningens vagnar
kunde företagas med två veckors mellanrum.
Forvagnarne befordrade personer och varor, men inga brev som
vägde under 48 lod. De voro förbehållna postskjutsen. Vagnarna
avgingo på vissa dagar och timmar från den ena orten till den andra,
forvagnskontor voro i städerna inrättade, där anmälningar kunde ske,
och alla stationer för ombyten och de resandes vila voro förtecknade
i reserouten. Betjäningen var likställd med den allmänna postens,
stod i ansvar för den resandes bagage och ägde rätt att bära
“kungligt märke“ samt att blåsa posthorn. Forvagnsinrättningens direktör
ägde att antingen själv eller genom andra inrätta gästgiverier eller
värdshus vid hållstationerna.
Inrättningen hade intressenter över allt där dess linjer gingo fram.
Intressenterna bidrogo till dess fonder med tolv hundra daler
kopparmynt pr huvudlott, förpliktade sig att i resp. städer underhålla ett
forvagnskontor och åtnjöto de förmåner, som beviljats inrättningen.
Persontaxan för resa med forvagnarne utgjorde 102/3 öre silvermynt
pr mil och ägde den resande då medtaga gepäck vägande trettio
marker, eller halvtannat lispund. Överstigande vikt betaltes efter
särskild taxa pr lispund, skålpund och mil.
Utan tvivel var denna inrättning på sin tid mycket populär. Ja,
den var till och med föremål för en lärd avhandling, “framgiven för
magisterkransens" vinnande en gång i Lund. Densamma ligger just
framför mig, överflödande av superlativer och utmärkt av
gammaldags blomsterspråk.
För Göteborgs vidkommande hade inrättningen naturligtvis sin
betydelse, men staden utvecklades ju och i början av 1800-talet blev
intresset för våra kommunikationer livligare än någonsin förut. Så
fann ju Göta kanalverk här i staden ett par av sina förnämsta
finansiella stödjepelare uti kommerseråden B. H. Santesson och G. H.
Ekman. Den sistnämnde började ungefär vid samma tidpunkt som
kanalarbetet påbörjades intressera några meningsfränder för en
modern skjutsinrättning i Göteborg, vilken agitation bedrevs så energiskt,
att den nya skjutsinrättningen redan 1811 var en verklighet. Antalet
kuskar var då 35 och hästarne 81. Inrättningen, som inom kort fick
namnet om sig som den förnämsta och bäst skötta i riket, fick sin
station på Stampen ett stycke från Drottningporten, leddes av en
direktion, bestående av sex bland borgerskapets äldste. Och vid den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
