Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindholmen och Sannegårdstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostindiska, och intogo platser som direktörer och sekreterare i det
mäktiga kompaniet. Den som anlade Lindholmen blev en av
ban-brytarne för ångbåtsbyggeriet här. Den som slog sig ned i Skåne
som sockerbruksdirektör vart den som första gången lyckades leda
betsockertillverkningen in på storindustriella banor,
Theodor Wilh. Tranchell — född 1815, död 1889 — var son till
diskontrevisorn Jonas Tranchell. Under sin rätt långa levnad var
han en mycket allmäntintresserad man, stadsfullmäktig o. s. v. När
han 1844 inköpte Lindholmen var det i tanke att anlägga ett mindre
båtvarv, där han emellertid inom kort byggde ångbåtar. Det skedde,
efter vad en gammal göteborgare berättat, av en tillfällighet.
“Tran-chell, som bodde i staden, lät dagligen med roddbåt hämta sig vid
Barlastkajen mitt emot Lindholmen. Detta var naturligtvis förenat
med åtskilligt besvär. Hr Tranchell spekulerade då ut, att det skulle
vara bekvämare att för transporten över älven använda ångkraft och
lät i detta syfte insätta ångmaskin i en vanlig liten julle. Med denna
färdades han sedan alla dagar över älven. Denna ångslup blev
modertypen för de små ångslupar, som sedan i många år beforo älven".
Sitt varv anlade han på östra sidan av Skaddeberget, såsom
systerkullen till Slottsberget benämndes. Sex år efter grundläggningen eller
1851 anlades den mekaniska verkstaden. I och för anläggningen av
slipen hade han av regeringen erhållit ett lån å 80,000 riksdaler mot
villkor, att kronans fartyg fritt finge upptagas å slipen samt att andra
svenska fartyg i allmänhet erhölle lika rätt med de göteborgska i
fråga om slipens begagnande.
Sedan den mekaniska verkstaden kommit i gång, började man
bygga mindre ångbåtar, men omsider sträcktes kölarne till de för sin
tid stora ångarne “Lorenz Bager“, Gustaf Adolf“ och “Gustaf Wasa“,
vilken sistnämnda var så gott byggd, att den under ett flertal år
underhöll förbindelse mellan Göteborg och London — något som
ställde Lindholmen bland de förnämsta utövarna av svensk
mekanisk skeppsbyggnadskonst.
Jag har i mitt arbete Från vår Merkantila och Industriella värld
tidigare skildrat Lindholmen och kan därför fatta mig kort i det
följande. När Tranchell år 1859 drog sig tillbaka, framträdde ledaren
för Motalaverken, den berömde Carlsund, och knöt Lindholmen till
dessa. Förste ingeniör blev då Carl Elis Norrman, vilken i över ett
kvarts sekel högst berömvärt skötte sin befattning.
En stor dag i varvets historia var invigningen och öppnandet av
den stora torrdockan, vilken länge utgjorde Lindholmens stolthet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
