Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Maarstíg aa hass möy - XXVII. Kjóvanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130
4. Han dröymer um Maalfris syllspente skó,
at dei stó baae fulle av bio.
5. Maarstig han talar ti smaadrengjenn saa:
„Di reise ti stallen, legge salen paa!
6. Di salar ikkje ut blakkjen!
han gjenge saa seint ímót bakkjen.
7. Di salar ikkje ut den bróne!
han gjenge saa seint gjenom tóni.
8. Di salar meg ut den röe!
han æ’ saa lett ivi flöe."
9. Maarstig han kjeme ti Vendelins brú,
der mötte han likmennar store aa smaa.
10. „Kjære likmennar di sete her ne,
mæ eg fær gylle hennars baaretré!"
11. Maarstig sette sitt svær mot ein stein,
saa odden gjöre hass hjarta’i mein.
12. Maarstig sette sitt svær mot jór,
— Mæ lilja ber blóm. —
saa odden rörde hass hj artebio.
Mæ lilja tvingar Maar stig.
V. 6. 7. 8. Jfr. Landst. Nr. LVII, V. 24 ff.
V. 9. Navnet Vendelins brii synes laant fra Landst. Nr. LI,
V. 16 (hvor jeg har „Ve ndelins*).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
