Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
alla. Du har ju icke dédsfirg, säg, hvarföre rider du då på de
dödas väg?»
Hermod uppgaf sitt namn och sin ätt. »Jag ämnar mig till Hel,
för att söka Balder», sade han. »Har du sett honom i dessa nejder ?»
»Ja», svarade Modgunn. »Balder har ridit öfver Gjallarbron.
Nedför och nordligt går vägen till de dödas gårdar.»
Efter denna anvisning reå Hermod vidare, tills han kom till
stängslet, som omgifver Hels boning. Då hoppade han ned, spännde
sadelgjorden fastare, satte sig upp igen och gaf Sleipner sporrarne;
och Sleipner tog ett så högt språng öfver stängslet, att han icke det
minsta rörde dervid. Hermod red derpi fram till palatset, steg af
och gick in samt blef genast varse sin broder Balder sittande i
högsätet.
Hel sjelf var half svart, half menniskofärgad och alltså till utseen¬
det bister och vederstygglig. Hennes sal hette Eljudner, hennes fat
Hunger, hennes bordsknif Svält, hennes träl Senfärdig, hennes tröskel
Svek, hennes sing Tvinsot, hennes sängomhänge Sorg och hennes
visthus Förbannelse.
Hermod dröjde qvar öfver natten. Om morgonen bad han Hel,
att Balder måtte få följa hem med honom. Dervid skildrade han
asarnes förtviflan.
»Nu månde pröfvas», svarade Hel, »om Balder är så allmänt
älskad, ty om alla skapade ting, både lefvande och döda, begråta ’
honom, skall han fi dterkommia tillasarne. Men om det finnes någon,
som undskyller sig, eller icke vill gråta, behåller jag mitt rof» —
Efter detta svar stod Hermod upp, för att anträda återresan.
Balder ledsagade honom ur salen, tog ringen Draupner och skickade
den tillbaka till en åminnelse åt Odin. Äfven Nanna medskickade
flera qvinnoprydnader till Frigga, och dennas tjenande tärna, asynjan
Fulla, förärade hon en guldring.
Med djup bedröfvelse skiljdes nu Hermod och Balder. Den
förre vände tillbaka till Asgård, der han omförmälte allt hvad han
sett och: hört. i; :
Da sande asarne bud öfver hela verlden med begiran, att alla
måtte gråta Balder ur Hels våld. Och alla gjorde det: menniskor,
djur, jorden, stenar, träd och malmarter såsom man ännu ser dessa
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
