- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
89

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rcd Sai (ESR SSM RAR RIE EN iets AN SSE RASAR RAA
‘ x
Se : eo at i
SS SN SS SS
; - au sags a) BNA SE ou of Sas ue
89
En dag bad Halfdan jarlen om skepp och män, ty han ville ut¬
rätta någonting berömligt i verlden. Jarlen gaf bifall och lemnade
honom fyra välrustade skepp, af hvilka det ena var en drake; äfven
fick Ingeborg göra sin bror sällskap, och hela sommaren sväfvade
Halfdan omkring på hafvet. Emot hösten styrde han tillbaka till
Bjarmaland, men då råkade han ut för en storm, som uppslukade alla
skeppen utom draken, hvarpå Halfdan och Ingeborg samt vid pass
hundrade män befunno sig. De blefvo drifne till en öde och vintrig
strand, der de af vraktimmer byggde sig ett hus, i hvilket de 4mna—
de tillbringa den oblida årstiden. Ingen visste namnet på det land,
dit de voro komne;-dock förmodadé Halfdan, att det var Hellelands
vildmarker.
Halfdan företog sig en gång ensam en upptäcktsvandring ibland
de närbelägna isfjellen. Han hade blott med sig en yxa, den Ottar
gifvit honom. Bäst han gick, varseblef han djupa fotspår i isen.
Hvarje sådant spår låg dryga sju alnar ifrån det andra. »Den som :
trampat här har kunnat ta ut stegen», tänkte Halfdan vid sig sjelf
och beslöt uppspåra sin långbente föregångare. Med yxan högg han
sig fäste i isen, för att icke halka, och så kom kan slutligen högt upp
på fjellet till en stor håla, hvarur han såg eld glimma. Han tittade
nu genom ingången. Der suto två troll omkring en kokande gryta.
Det ena trollet liknade en man, det andra en qvinna. Men i gry¬
tan låg hästkött och menniskokött. Trollgubben hade en krok i nä¬
san och trollkäringen en ring. De spisade med sådan ifver ur kött¬
grytan, att de ingenting märkte, förrän Halfdan häktat kroken i rin¬
gen, hvarigenom de icke kunde komma åtskiljs, utan med mycken
plåga och svårighet. Trollgubben hette Jernnäsa och trollkäringen
Slägga. När de ätit upp grytans innehåll, sade Jernnisa: »Huru myc—
ket ha vi qvar af de femtio män jag trollade hit i somras?» De äro
snart slut», svarade Slägga och gick bort; men kom efter en stund
tillbaka med en man i hvardera handen. »Här äro de sista», sade
hon och nedlade de båda männen vid eldbrasan. ’Halfdan tyckte det
vara ett par förträffliga män. De voro dessutom så lika, att man icke
kunde skilja dem ifrån hvarandra. Efter allt utseende voro de tvil¬
lingar.
Med ett raskt spring rusade nu Halfdan fram och högg hufvu- .
Shieh ieee ten - SNOT Tee
Ae Bi SORAN ARI
ae a ‘ Se a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free