Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
korpen så sent upp? Redan äro örnar och andra roffoglar mättade
med blod.» — »Varligen får den flyga, som fått vingarne klippta och
fjädrarne brutna», svarade Rafn.
Bröderna höllo emellertid gåfvan till godo, utan att säga så myCc
ket som tack för den, och qvarstannade vintren öfver; men i början
af sommaren drogo de bort, hvarthän nämnde de besynnerligt nog
för ingen.
En dag om hösten satt Thorgrim jarl på sin drottnings hög.
Han såg då en svala komma flygande och just när hon var midtöf
ver honom, släppte hon i jarlens knä ett hopknutet silkeskläde, hvari
ett hufvudhår, så långt som en menniska och fagert som guld, låg
förvaradt. Denna händelse: betraktade jarlen som ett järtecken och
förklarade högtidligt på tinget, att han antingen skulle vinna den
mö, som detta hårstrå sannolikt tillhört, eller ock dö. Björn var den
ende, som trodde sig ha några upplysningar att gifva i afseende på
hårstråets egarinna.
»Förmodligen tillhör det konung Reggwids i Gardarike dotter In
gegärd», sade han, »ty hon prisas såsom egande det längsta och vack
raste hår i Norden. Konung Reggwid är död och stora hvälfningar
äro der i landet förorsakade af konung Erik, ur hvars våld det icke
torde bli godt att bringa prinsessan; men lyckas äfven det, möta än
nu större svårigheter att få henne ur Gardarike.
Thorgrim jarl teg en stund, hvarefter han förkunnade: »Den, som
vill ifrån Gardarike hemta mig prinsessan Ingegärd honom gifver jag
min dotter Thora och tredjedelen af mitt rike. Till resan skall jag
icke spara utstyrsel,» Ingen anmälte sig. Då stod Rolf upp och
sade: »Illa är att icke vilja gå en så god herres ärende. Jag åtager
mig denna färd och lofvar våga lifvet, för att hemta Ingegärd. Men
eder dotter, herr jarl, mån J gifva åt en annan man, ty jag är icke
nagon fruntimmerskarl. Utstyrsel eller följe önskar jag ej. Man rö
ner mindre motstånd, när man är ensam.» Jarlen tackade Rolf for
hans trohetsprof, och, utan att taga afsked af någon, begaf sig Rolf
åstad, insvept i Vefreja-kappan, med spjutet Atlanöt som staf i han
den samt en båge med tillhörande pilkoger, kastad öfver skuldran.
Nära danska riksgränsen fick Rolf en dag se en reslig kämpe
rida vägen fram. Denne hotade Rolf med lifvets förlust, om han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
