- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
76

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rafaella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

S:t Germain des Prés, och han påskyndade sina steg, ty han
hade lång väg ännu.

Han vek av i en av smågatorna bort vid Jardin des
Plantes-kvarteret, och det var, som lämnade han Paris långt bakom
sig. Gatorna började mörkna och trängas ihop till gränder,
butikerna krympte ihop till små salubodar och kaféerna blevo
krogar. De fina rockarna blevo allt sällsyntare och blusarna
blevo allt flera. Klockan var nära åtta, det var teaterdags nere
vid de strålande bulevarderna, och där uppe vandrade grupper
av arbetare hem från slutat dagsverke. Trötta och tungsinta
sågo de ut, men arbetet är strängt, redan klockan sex på
morgonen ljöd visselsignalen i fabriker och verkstäder, och mången
hade en timmes väg dit bort. Här och där stod en trasig gestalt
med framsträckt hand; han bar ingen inskription på bröstet,
om hur han blivit blind, han läste ej upp ett ord av sitt eländes
historia — han behövde det ej här uppe, ty de, som gåvo
honom en slant, voro fattiga själva, och de flesta av dem hade
vetat av, vad det vill säga att vara hungrig.

Gränderna blevo allt smutsigare, och högar av sopor och
avskräden lågo kvar vid de stinkande rännstenarna; det var
ej så noga här uppe, här bodde bara fattigt folk.

Han gick in i ett ruskigt gammalt hus och trevade sig
uppför de slippriga, mörka trapporna, så högt upp han kunde
komma. En gammal gumma tog emot honom i dörren — han
var väntad. "Zitto, zitto!" (tyst, tyst) sade den gamla med
pekfingret på munnen, "hon sover!" Och med viskande
stämma berättade la nonna (mormor) om hur det varit sen
i går. Rafaella hade inte yrat alls i natt, hon hade legat stilla
och lugn hela dagen, blott att hon då och då begärt att få se
barnet, och för en stund sen hade hon somnat in med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free