Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rafaella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, och läst den i böcker hade han än oftare gjort. Och han
tyckte, att vad han såg i livet var långt enklare och långt
sorgligare än vad han läste i böckerna.
I Rafaellas historia fanns ej heller något vidare ovanligt
eller effektfullt, inga starka känsloutbrott av vare sig sorg
eller förtvivlan, inga anklagelser, intet självmordsförsök och
ingen hämndlust. Allt hade gått så enkelt och vardagligt till
väga.
Det var ej med högburet huvud och flammande ögon som
den gamla mormodern stått inför honom, som dock bar skulden
till barnets fall, utan i ödmjuk undergivenhet hade hon stannat
nere vid dörren och snyftat fram deras olycka, och när hon
gått, hade hon bett madonnan belöna honom för hans
barmhärtighet. Och den stackars gamla gumman hade nog haft
sina skäl — hon kunde ej bära huvudet högt, ty livet hade
för länge sen krökt hennes nacke under dagsverkets ok, hennes
ögon kunde ej flamma av hot, ty de hade för ofta fått bedja
om bröd. Hon visste ej anklaga, ty själv hade hon ohörd blivit
dömd till idel förtryck, hon visste ej fordra rättvisa, ty hela
livet hade givit henne orätt. Hennes väg hade gått fram bland
mörker och nöd, hon hade sett så litet av livets solljus, och
hennes tankar hade blivit så skumma där under den fårade
pannan. Hon var slö, slö som ett gammalt utslitet lastdjur.
Och förföraren, han var visst ingen usling, han var kanske
ej sämre än andra. Han hade gjort vad han kunnat för att
försona ett felsteg, som enligt hans åskådning knappt ansågs
vara något felsteg; han hade dragit försorg för ett helt år om
ett barn, som han sade ej var hans eget — vad kunde han
göra mer? Han hade frågat doktorn, om han kände några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
