- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
104

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO 6 MENAGERI

kommer på vargarna. Indiska regeringen avger som bekant
varje år en rapport över antalet människor, som fallit offer
för vilddjuren i Indien. Detta antal har på ett överraskande
sätt minskats, sedan man börjat jaga kungstigern med
exploderande dynamitkulor. Jag gillar ej denna metod, men jag
förstår den. Den är ur mänsklig synpunkt upprörande och grym,
men det finnes en gräns, utöver vilken fordringar på
mänsklighet knappast längre äro berättigade. Offrets blodtörst vaknar
även den i självförsvarets hopplösa dödskamp, och förtvivlan
ryter som ett vilddjur. För att återgå till vargen vill jag för
den, som närmare intresserar sig för Sibiriens rovdjurs fauna,
rekommendera läsningen av den samvetsgranne Dostojevskij
arbeten. Han är en auktoritet, och hans böcker äro skrivna med
stelnat människoblod.

En ljusning i den mörka tavlan bildar den stora Papegojan,
som sitter där på sin pinne. En papegoja behöver jag ej
beskriva för dig — du känner släktet väl. Den här lär vara från
Nya världen, men som bekant förekommer papegojan även i
den Gamla. Papegojan är en omtyckt fågel, man finner henne
nästan i vartannat hus här. Papegojan är ej olycklig; hon
märker ej kedjan, hon har om foten, hon vet ej av, att hon blev
född med vingar. Hon besväras ej av någon onödig
tankeverksamhet, hon äter, sover, putsar sin pråliga fjäderdräkt och
pladdrar från morgon till kväll. Överlämnad åt sig själv är
hon stum, ty hon säger blott efter vad andra säga. Och hennes
färdighet är så stor, att jag ofta, när jag hör någon tala,
tvekar, om det är en människa eller en papegoja ...

Det ruggiga, magra djuret där, som står och ser på oss med
sina sorgsna, milda ögon, är en Stenget, Capra ibex, från
Schweiz. Stengeten är en raritet i menagerierna, ty, som bekant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free