Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundarna på Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom de gamla romarna ägna Capri-hundarna största delen
av sin dag åt det offentliga livet. Piazzan är deras Forum,
och det är där de skriva på sin historia. Då don Antonio
öppnar dörrarna till sin osteria och don Nicolino — barberare
och "salassatore"1 — träder ut ur sin Salone, börjar Capri en
ny dag. Från alla håll komma då Capri-hundarna gravitetiskt
vandrande fram, doktorernas, Il Tabaccaio’ns, Il Segretario’ns,
don Archangelos, don Pietros med flera och efter en hälsning
enligt av naturen anordnat ceremoniell slår man sig ned på
Piazzan att meditera. Don Antonio ställer ut ett par stolar
framför sitt kafé, och några antaga tillbudet att luta sig mot
dem, medan andra föredraga trappstegen, som leda upp till
kyrkan, eller det bekväma hörnet vid Campanilen, till vars
klockverk generationer lyssnat med stigande förvåning, där det,
obetvingligt som solen, följer sin egen ban — tyvärr ej
densamma som solen. Efter en stund komma Hotel Paganos
hundar tågande. De stiga upp senare än de andra, ty de äta en
förfärligt grundlig diner. De stamma alla från den urgamla
"Tim-berio"2 Pagano, som vandrar ett stycke efter de andra.
Tim-berio har starr på ena ögat, men det andra blickar med
orubbligt lugn ut i livet. Hundfamiljen Pagano har alltid räknats
bland Capris mest ansedda, och nu, sedan en av dess herrar,
1 Aderlåtare.
2 Jag skriver som jag talar här — ej italienska, utan Capridialekt.
Den gamle kejsaren, som bodde på ön under elva år, heter här ej Tiberio,
utan Timberio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
