Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 3. Hygienen i min barn- och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Vi knogade 1854 ner dit hela familjen utom min far, som
stannade och skötte sin gård. Medförande sängkläder och linne
samt åtföljda av betjänt och kammarjungfru, foro vi min mor,
syster, två söner, och tre kusiner samt informator, kanalvägen
dit ner. Vi fingo rum i ett helt litet hus vid torget snett emot
högvakten, som då låg vid uppgången till fästningen.
Om en nutida badgäst såge de sängar som då bestods skulle
han rysa. Huruvida det fanns någon restaurant minnes jag
ej, men kanske att Alphyddan redan existerade, i allmänhet
hade man eget hushåll. Societetslokalen fanns dock, och av
den har jag ännu ett livligt minne.
Ett stort evenemang var då kadettkorvetten Chapman förd av
min farbroder Thure ankom och en fest för kadetterna där
anordnades. Som släkting till chefen blev jag ditbjuden, stolt
att få umgås med dessa unga sjöhjältar. De bischoffs bålar,
som där serverades, voro nog för kraftiga för nioåringen och
min moder, som saknade mig sände den storståtlige betjänten
Björkegren, senare Konung Oscars livjägare, efter mig. Han
kom in, högg mig i nacken, mitt under det jag höll tal för
svenska flottan till mina värdar, och knogade hem med mig —
ett snöpligt slut på en knoppande talarebana.
En del brunns- och badorter med gamla traditioner funnos
nog såsom Porla, Medevi, Loka m. f. den sistnämnda som jag
någon gång på 60-talet besökte var i hög grad intressant, då
den stod helt orörd sedan den tid på 1700-talet då Sverges
konungar alla år hörde till dess badgäster. Byggnaderna hade den
tidens karaktär och jämför man mathuset vid Loka med våra
moderna badorters matsalar märker man att behovet av
komfort stigit. Gungor, karuseller och andra spel som ännu funnos
kvar från Loka storhetstid hade nog haft nåden att brukas av
Adolf Fredrik med gemål m. fi.
Som ett slags badens museum borde Loka fått stå kvar och
detsamma kan nog gälla även Medevi, som jag dock aldrig skådat.
Men var badorten Loka primitiv voro baden det även.
Man steg in i ett slags brygghus mottogs av tvänne stadiga
gummor med ärmarna uppkavlade över de seniga armarna och
ombads att slå sig ned på en mitt på golvet ståsnde
skomakare-pall. Så gneds man kraftigt in med den svarta av musselskal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
