Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 6. Kvinnan och slöhetens pacifism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io9
dig den ter sig vid sidan av den redan sedan länge av
gymnastik och idrott formade unge mannens.
Fysiskt äro de nu likställda, men liksom de kroppsligt äro
olika, äro de det även andligt och hava var och en sin skilda
uppgift i livet, böra undvika att söka usurpera varandras.
Kvinnans försök i den vägen, hennes mandomsanammelse
genom att kortklippa sitt hår, söka i klädsel närma sig
mannens, antaga hans vanor och ovanor, hava endast lockat till
löje och ibland frambragt en föga tilltalande typ gar^onnen,
som man gjorde bäst i att låta göra negerdanserna sällskap
dit där pepparn växer.
I vad bestå nu de båda könens uppgifter?
Mannen är den skapande, kvinnan den fostrande, vårdande,
de supplera varandra.
Kvinnan har aldrig uppträtt som skapande, gjort några
epokgörande upptäckter på vetenskapens, vare sig kemiens,
fysikens eller mekanikens områden, lika litet som på samfärdselns.
På de sköna konsternas område har hon däremot gjort sig
bemärkt, och på litteraturens intar hon en glänsande plats.
Vad skapandet beträffar tycker jag mig redan höra inkastet:
nå än barnen då?
Men därmed förhåller det sig nog som med Nobelpristagaren
fru Curie, utan mannens medarbetarskap hade hon aldrig fått
priset.
Så med kvinnan, barnet spirar visst upp i hennes sköte,
men livet tändes icke av henne.
Hon ruvar ägget likt hönan och vårdar de unga med en
kärlek som varar även sedan de kommit ur hennes direkta
maktkrets, som det blott skulle gälla att sträcka ut så långt
som möjligt.
Av den nu fysiskt så kraftigt utvecklade och så
självständiga kvinnan kan man vänta sig nya uppslag, sedan hon fullt
kommit till klarhet om att imiterandet av det maskulina ej
ligger för hennes röst, men att hon har sinnen och gåvor som
mannen saknar, vilka komplettera hans, i mycket finare än
dessa, bland annat en taktkänsla som för oss män skulle
undvikit mången klumpighet, om vi ej varit för sturska att vädja
till den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
