Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ondt ocli lända till välsignelse. Ett sådant
sig-nadt märke i hvit snö borde väl ock båta till
något.
Lena hade stannat med blicken fäst vid den
döda kvarnens på midten brustna svingel, och
med detsamma flög där upp i hennes hjärna
historien om en af Lars Frimans galna
ungdomsstreck.
Lars hade ej varit gift mer än ett halfår
och det sades, att han mycket tyckte om sin
fromma Erika, då han en höstkväll spelade
henne ett spratt, ett riktigt jäkligt utfunderadt
spratt. Hustrun, som då gick med barn, höll
på att sätta lifvet till bara för hans illfundighel.
Och här uppe på kvarnbacken hade det händt.
Lars, som följt Erika halfvägs uppför
branten, hade hållit armen kring hennes lif och
berättade rysliga spökhistorier. Medan de sålunda
vandrade förtroligt, hakade han oförmärkt i sin
kvinnas kjol en knappnålskrok med en lång
trådsända och vid den var bunden en torr
badkvast. Så skildes man och hustru åt, och en
timme senare hittade händelsevis Råbäck den
unga värdinnan afsvimmad nedanför
kvarntrappan. Stackarn hade visst blifvit vettskrämd och
löpt för lifvet, när kvasten börjat lefva och frasa
i kjolfållarna.
Ja, nog kunna karlarna vara grofva och
vettlösa. Men så fick också husbonden ett stort straff
för sin illgärning. Erika födde i åttonde måna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
