Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
alldeles för inlet för sin sons Jesu Kristi skull,
skulle jag då hålla på ett par slantar?» Delta
var nog menat åt den förmögna Lars Friman.
När uppläsningen ytterligare fortgått en kvarts
timme, återstodo endast ett par meningar och
de lydde: »Den därföre, som finner sitt hjärta
så förhärdat i vrede och hal, han låge lor sig
detta evangelium och begynne genast att af
hjärtat förlåta, på det att icke Guds dom ma
öfverraska honom, utan ock han komma till
syndernas förlåtelse, och evigt lif. Det förläne
oss den nåderika Gud och Fader. Amen.»
Magistern slöt postillan och flyttade boken
åt sidan. Därefter yttrade han med småningom
påskyndad fart:
— Nu har ni, godt folk, fått höra en god
ocli förnuftig predikan, och nu gäller att
till-lämpa läran i lefvernet. En kristendom, som
yppar sig uti iakttagandet af vissa yttre
föreskrifter och gudstjänstbruk är i mitt tycke icke
mycket värd. Den måste visa sig utåt i
gärningar. För mig jär det lätt att följa evangeliets
uppmaning att förlåta sin nästa, ty jag har
rakt ingenting att förlåta.
Att jag däremot varit fördömdt- öfverseende
mot mig själf är beklagligt, men hör inte till
dagens text. Det ges emellertid andra som år
ut och år in gå och bära ’på verkliga eller
inbillade oförrätter. De vilja icke förlåta sina
medmänniskor, icke ens sina närmaste, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
