Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
sig; grafgropen, dit gamle Skiparn hamnade,
ligger, såsom hvart barn vet, 150 steg nordost
om Råbacks stuga.
Vi hade här ingen präst alt läsa öfver
honom, och nu — hålls han inte på sin plats.
Ser Blomberg, det är möjligt atl Skiparn,
innan han blef häst, var hofråd, magister eller
kanske torpare och gick med kryckor och då
fick ,så nog af träbenen att... Ja, hvad vet jag.
Nio månader efter hans död kom Vendia
Martina en kväll i mörkret upp från båtstranden,
och då såg hon Skiparn ränna i väg mellan
trästammarna i skogsbrynet. Inga hofslag
hördes, inen fort gick det och eldstrålar stodo ut
från näsborrarna. Han trafvade som en
kungshäst och kroppen lyste röd. Han var förstås
flådd, Blomberg, och det var både grant och
grufligt, sa käringen. Samma natt fick Vendias
yngsta flicka mässlingen och blef också röd.
Sedan den kvällen har Skiparn visat sig fem
gånger. Den sista var då Isaksson Olofsnalten
såg honom klättra öfver spanterna på den
sjunkna skonerlen »Argo». Den ligger nedanför
Svalberget nära Hoppet» och Friheten», och
»Friheten» var den sista som gick till botten.
Där kommer hon att ligga till domedag, för se,
Blomberg, träd förgås inte i vatten. — Själf
har jag ock en gång sett skymten af hästen.
Det skedde bortom kärrängen en kväll, då solen
röd som en stor apelsin for ned i hafvet. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
