Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Ja, nu är det ändtligen vår, min gamla
hedersbroder, Pompe, och det vaknande
lifs-begäret söker sig uttryck i handling. Jag
märker, att dina snålmilda ögon snegla bort mot
korgen. Tills vidare är den enbart min, »min ägande
korg» soin juristerna så skönt uttrycka sig.
Märk: jag är herre och du hund, du, under den
långa vintern odisputabelt en lathund och under
den korta sommaren en tjänstehund utan
särskilda uppdrag.
Ser du, min gamla vän, här skall hållas
en enkel vårfest, ett litet Valborgsmässgille i
lunden gröna. Lnften är däjelig och ren. och
därför skall här framställas bara tiodubbëlt renadt.
Djupt tänkande Pompe, det är med människan
som med djuret; hon känner sig emellanåt
törstig, och då väljer hon något drickbart.
Emedan jag helst badar mig i Lethes vågor och
annat sämre välten och betraktar mjölken som
grötens naturliga bihang, dricker jag vårtiden
af princip och med ett visst välbehag björklake
eller öl. Ordstäfvet säger: »Öl är Nagubons
bästa». En skön sanning i få ord, tyvärr icke
nil praktiskt tillämplig.
Nå ja, det är tid att slå sig ned. Såsom
den äldre af oss två tar jag mig friheten välja
lägerplatsen. Tror du inte, att den här fläcken
blir bra? Ser du, gamle vän, jag som fått mitt
ordinarie hemvist placeradt i skuggan på
lifvets bakgård, måste ibland söka mig fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
