Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
och ställa undan rakdonen. När detta blifvit
ordentligt uträttadt, såg han på sitt ur, nedtog
den lilla väggspegeln och satte sig vid bordet.
Detta bildade en mindre vanlig situation, och
han blickade ofta mot dörren, rädd att någon
skulle träda in och finna honom inför det
speglande glaset. Han hade alltid tyckt, att det var
opassande, ja nästan skamligt af en man att
beskåda sitt eget konterfej mer än två, tre
sekunder åt gången. Nu ägnade han sitt första
jag en noggrann, pröfvande granskning, och han
pratade sakta som hans vana var i lynnets
solskensstunder :
— Tjänare, bror Carolus. Men så du ser ut,
gamla Kalle! Fåror och rynkor, hängande
påsar under ögonen. På näsan hela Moldaus
flodsystem tecknadt i graungredelint och djupa veck
från mungiporna nedåt. De göra ditt gråbleka
anlete till en sannskyldig nötknäppares
dödsmask. Endast ögonen ha inte slitits eller
förändrats. De äro passabla, men månne hon fäster
sig vid dem’? Kanske — kanske inte. De få
väl skåda, om kvällen bringar lycka eller olycka
åt en gammal narr. — Nej, nu kan det vara
nog beskådadt. — Totalintrycket är nedslående.
Fy tusan, hvad en föråldrad människonuna kan
se otäck ut!
Magistern reste sig och slängde spegeln åt
sidan. Hans första impuls hade varit att krossa
förgängelsens omutliga sanningsvittne, men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
