Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Republiken Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktär af stål och en filosofs vishet». Hela romerska
folket sörjde och begrät honom. –
Det skulle af det föregående kunna tyckas, som om
Garibaldi med klandervärd hänsynslöshet förde sina
landsmän i döden. Flera italienska skildrare hafva antydt
något sådant. Senare forskare[1] hafva emellertid genom
originaldokuments framläggande bevisat, att Garibaldis
önskan – så fort omöjligheten af Roms försvar blifvit för
honom klar – var att med återstoden af arméen draga sig
tillbaka upp i bergstrakterna för att sedan med ökad styrka
tåga emot Neapel. Han till och med vägrade att vidare
föra sitt folk till onyttigt nederlag; och af bref till
triumviratet från såväl honom som Manara framgår det, att
arméen redan den 26 juni var beredd att lämna Rom. Att
detta icke skedde, kan ej läggas Garibaldi till last, enär
han måste lyda öfverbefälhafvarens – Rosellis – order.
Midt under det häftiga handgemänget vid Porta San
Pancrazio erhöll Garibaldi bud från nationalförsamlingen,
att han ofördröjligen skulle begifva sig upp på Capitolium.
– Triumviratet hade nämligen af Roselli och Pisacane
blifvit underrättadt om ställningens ohållbarhet och
nödvändigheten af arméens återtåg från staden. – Mazzini
framlade nu trenne förslag till församlingens öfvervägande:
att kapitulera; att försvara staden från barrikad till
barrikad; eller att församling, triumvirat och armé tillsammans
skulle lämna staden och sålunda med sig bortföra den
romerska frihetens Palladium.
Då Garibaldi med genomskjutna kläder, betäckt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
