- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
102

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102-

BONDESTUDENTAR

Med ein Gong hugsa han, at han hadde gløymt aa
tinge seg Duskeluve. Daa snudde han og gjekk til
Byen att so snøgt som han kunde. Det var best aa
vera trygg. Enno kjende han seg ikkje rett Student.
Og ikkje saag han ut som Student heller. Men naar
han fekk Duskeluva, og so Borgarbreve, so skulde vel
det greide seg. —

— Immatrikuleringsdagen kom.

Daniel Braut drog paa seg sine svarte Klæde og sette
høgtidsamt Duskeluva paa Hovude sitt. No var han
Student. Med bankande Hjarta gjekk han framfor Spegilen.
No hadde han naatt sitt store Maal; no vilde han sjaa
seg sjølv. Han venta aa faa sjaa eit Hamskifte.

Duskeluva sat ikkje rett; han drog ho meir ned mot
det eine Øyra. Men endaa sat ho ikkje rett. Han
drog ho ned mot det andre Øyra. Men det hjelpte kje
heller. So sette han ho midt paa Skolten; — like nære.
Han freista paa all Vis; sette ho lenger bak, eller lenger
fram, lite meir paa Skakke, lite mindre paa Skakke;
det nytta ikkje. Det var som Duskeluva ikkje vilde
høve aat hans Hovud.

Daniel kolna der han stod. Han freista paa nytt;
lagde Dusken bak; lagde Dusken fram; lagde Dusken
midt paa Aksli; nei. Det vart ikkje den rette Svingen.
Og Frakken, — Frakken sat, som alle Frakkane hans
hadde siti. Han saag ikkje ut som Student. Han var
ikkje Student. Han var ein forklædd Bonde.

Bleik og modfallin stod han og glodde paa seg sjølv
i Spegilen. Han totte han vart seg sjølv so framand.
Det breide godslege Andlite hadde vorti langt og magert.
Munnen saag styvin ut; og Augo, som ein Gong hadde
vori so blanke, hadde krympa seg ihop og vorti
raud-sprengde og dauv-vorne. Men Aksline var gruve; han
saag liksom nedtyngd ut; laut rette seg upp naar han
vilde naa si Høgd; annarleis hadde han set ut i sine
Studenterdraumar. Naa; det laga seg vel. Men kald
um Hjarta rusla han til Universitete etter det aka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free