- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
113

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONDESTUDENTAR

113

og alle song med: låt oss fröjdas!" — men strakst koka
Drøse uppatt, og Verse vart aldri utsongi. Lufti stod
tett som ein Eim av Tobaksrøyk og Toddy-eim;
Haugum fekk sett eit Vindauga paa Glytt; men det hjelpte
ikkje mykje. So klinka det paa eit Glas; ein eller ein
annan steig fram raudøygd og bleik og heldt ein
Skaal-tale for det eller det, for den eller den ; og daa
Hærland hadde trætta seg trøytt med Haugum um Kristi
Guddom, heldt han ein stor Tale for „dei velduge
Ideane, som no som ein Flaum braut inn-yvi oss fraa
Europa". Det vart mest Morgon fyrr dei slutta.

Men av slike Kveldar hadde dei fleire. Og dei song
og braaka og skifte Ord um alle Ting; slost um
Politik og store Spursmaal, so dei mest vart Uvenir
stundom; ofte fekk dei Aslak Fjordan og Halvor Mosebø til
aa stevjast, eller Hærland til aa fortelja Eventyr paa
Sognemaal.

Naar dei so pratande og smaasullande dreiv Arm i
Arm burtgjenom Gata langt paa Natt, hadde dei mest
jamt ein Konstabel siglande i Hælane paa seg; „han
forstod det var Russ, og lura etter Bøtar," meinte
Hærland. No skulde det fraa gamalt høyre med til
Studenterlive aa liggje i Ufred med Politie; men den
Ufreden lét dei vera; naar dei høyrde Konstabeltakten
etter seg, vart dei støde og aalvorsame som eit
Formannskap. Den gamle Bonderespekten for alt som
lukta „Øverheit" sat deim alle i Blode; ja Daniel vart
fastande, naar han saag Lovens Mann. Det kunde hende,
at Aslak, naar han hadde dugeleg i Hatten, fekk Hug
til aa „godprata litt med den Konstabelslusken", som han
daa vilde „spretta upp i Ryggsaumane" eller „slaa
Ho-vude ned gjenom Halsen paa"; men daa hysja dei paa
han alle ihop. Daniel var so rædd at han var paa
Live; det var ikkje godt aa vita kva Veg det bar,
dersom ein kom i Kløarne paa Politie, meinte han.

Men elles kunde dei vaage seg ut paa ville Vegar.
Lausslopne fraa alle Tuktemeistrar, fraa dei strenge

8 — Garborg. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free