- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
391

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNFOLK

391

hadde tenkt lite paa i si Tid. Han hadde elska Zevs
og lati Katekisma gjelde. Men no maatte han til;
han tenkte det beste han kunde; og det kom Tvil so
tett som Flugur um Hausten.

Sæl var han, som hadde funni slik Møy; det var
ho som skulde gjera han til Menneskje. Utan henne
hadde han gravi seg ned i gamle Bøkar; klassiske
Diktarar hadde alltid vori hans Liv. Dei saag so beint
paa Verdi dei; gamle Homer kunde han lesa seg glad
paa. Dersom han so hadde funni ei Gjente som var
hyggjeleg og snild og kjærleg og kvinneleg, so hadde
han vorti so sæl at han aldri hadde spurt etter meir.
Gudskjelov; han var vakt; Dagmar lét ’n nok ikkje
dovne burt yvi Homer, ho.

Men han bad henne hugse, at han hadde Eksamen
for seg. Fyrr han fekk den, kunde han ikkje faa henne;
og dessverre, det var langt fram. —

— Det var som eit Skifte i Live hans der uppe,
daa han ein Dag fekk Brev fraa Georg Jonathan.

Laurits trudde ikkje Georg so godt som fyrr; han
hadde Greide paa det med Julie no, og lika det ikkje.
Men Georg hadde sitt gamle Mod. Han hadde ikkje
bøygt Rygg, fordi um han hadde gift seg.

Ja; no var han gift. Det bar den Vegen med oss.
Me vreid oss i det lengste; me fann paa alle andre
Ting fyrst; men so maatte me til; det var ikkje Raad
med det. Ein Mann skulde vera Forsyrgjar for ei Kvinne.

Alle hadde talt han ifraa; „og der var mange som
gjorde det bedre end du, Laurits." Endre Storr hadde
vori vond. „Akademisk Tosk!" hadde han kvesst i;
„disse Studenter er ubrugelige; de gaar med Ho’de
fullt av Begreper!" „En Forretningsmann skal være
ulastelig, uangribelig, lige fra Sløifen i Slipse til
Alter-gangskontoen i Ministerialboka!" „Kjærlighed i et
Ægteskab! den slider man ud paa en Maaned, og saa
er det bare flaut efterpaa." „Ægteskabet er Barna!
De gifter Dem ikke for at faa en Elskerinde, men for

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free