På kyrkogården vid Katrina
Kring rika maskrosguldfält flögo bina,
På lind och lönn det glänste unga löf,
Af barnasorl man kunde mest bli döf.

Där lektes rida och där lektes köra,
Där var ett väldigt stim och göra
Med att de bästa »hästar» välja ut,
Där voro »många bud», kritik och prut.

Då sprang där, i den yra flocken,
En parfvel, fyra år bortåt, en tjock en,
Med rosig kind och min af idel ljus,
Fram mot en stor krabat i trasig blus;