Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet. Av ERIK NICANDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, införskrevs 1666 en mästare från Tyskland. Lönen skulle utgöra 100
riksdaler per år, men man hade dessutom beräknat ett ytterligare tillskott
härtill genom särskild avgift för varje verkställd sotning. Detta sista slog
emellertid alldeles fel, ty borgarne brydde sig ej om att låta sota sina
skorstenar, och än mindre voro de hågade att utbetala något arvode till
sotaren. Under de närmaste åren uppkommo därför en del stridigheter mellan
magistraten, som sökte gynna skorstensfej aren, samt borgerskapet, och till
sist slutade det hela med att sotaremästaren rymde fältet. Snart nog
visade sig dock faran av den uteblivna sotningen alltmer kännbar, varför
brandmästarne i en skrivelse till rådet av den 24 april 1678 göra
framställning om att en god skorstensfej are måtte anskaffas från utlandet.
Först genom 1748 års brandordning blir sotningsbestyret fullt ordnat.
Bestämda sotningsterminer för varje särskilt objekt fastställas, och skulle
någon av varjehanda förebärande vägra sotning, anmäles detta hos
poli-tieborgmästaren. En viss lön anslås till skorstensfej aren utav det s. k.
borgerskapets sammanskott, men skall han dessutom av de förmögnare
åtnjuta ett särskilt arvode enligt härför uppgjord taxa.
Under årens lopp har sotaretaxan naturligtvis många gånger undergått
korrigeringar i överensstämmelse med tidens krav, och daterar sig den nu
gällande taxan från år 1911. Ersättningsskyldigheten efter var och en
husägares förmögenhetsvillkor är sedan länge upphävd, men som en
reminiscens från gångna tider finnes ännu den bestämmelsen kvar, att
skorstens-fejarne skola åtnjuta ersättning även av publika medel. Säreget nog har
storleken av detta arvode efter nära trenne sekler ej undergått någon
förändring, utan utgöres det fortfarande av 100 kronor årligen mot 100
riksdaler, till vilken summa det vid 1600-talets mitt fixerades.
Då i forna dagar Göteborg ej ägde någon poliskår, som vakade över
stadens lugn och säkerhet, var detta i stället anförtrott åt stads- och
brandvakterna. Stadsvakten utgjordes av indelta soldater ur Älvsborgs
regemente; brandvakten bestreds under den äldsta tiden av borgarebeväpningen.
Dessa båda institutioner hade ursprungligen till sitt förfogande ett
gemensamt corps de garde, men då stor olägenhet visade sig härav, lät
magistraten år 1703 åt dem inreda var sitt vaktrum i det nybyggda
»Publique-Huset» vid Stora torget, numera Gustav Adolfs torg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
