Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs stads hälso- och sjukvård. Av KARL JOH. GEZELIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malaria
Före 1756, då första stadsläkarberättelsen utkom — regelbundet
offentliggjordes sådana ej förrän från 1851 — har man ifråga om sjuksiffrorna
endast att hålla sig till prästerskapets anteckningar, som verkställdes i
enlighet med kyrkolagens av 1686 bestämmelser. Enligt dessa anteckningar voro
åren 1746 och 1751 svåra frossår. Åren 1756—1760 var enligt
stadsläkarbe-rättelserna frossan allmän och svår. År 1777 var sjukdomen enligt prästerna
»mycket gångbar». Nyssnämde Carlander fann under sina första tio år
här-städes (1793—1802) sjukdomen »högst sällsynt», men fick år 1802 »flere
fall att göra med än något år förut». År 1804 var en allmän frossepidemi
och år 1812 beskriver Dubb en svår form av frossa å barnhuset. Åren 1810
och 1812 var sjukdomen synnerligen svår med stor spridning. Från år 1832
upphörde densamma och synes ha varit fullständigt borta till år 1845, då
ökning åter inträdde, med toppunkt 1848, då fallen voro »utomordentligt
talrika», medan de däremot år 1849 voro »jämförelsevis ganska fåtaliga».
Från år 1851 utkommo de regelbundna stadsläkarberättelserna, och i
dessa angives, att från det att sjukdomen i början av 1850-talet
endast uppträtt med spridda fall, den vid mitten av samma årtionde
blev mera allmän för att åter försvinna, så att åren 1857 och 1858 endast
enstaka fall förekommo. År 1859 blev den åter allmän och år 1860
rapporterades av stadsläkaren nära 3,000 sjukdomsfall (på c:a 30,000
innevånare). Från denna tid har sjukdomen hastigt försvunnit såsom framgår
av följande diagram (fig. 77).
Såsom av denna korta historia framgår, har sjukdomen långa tider
varit borta för att sedan åter uppträda, tills den från början av
1890-talet ej längre visat sig här. De samverkande orsakerna till detta
förhållande är ej här platsen att ingå på. Det hastiga fallet i
sjukdomsfrekvensen, som början på 1860-talet visade, sattes då i samband
med de torrläggningar av Gullbergsvass, som påbörjats år 1842 och
avslutades år 1858. Sjukdomens orsak ansågs bero på de dunster, som
uppstego från stillastående vatten (därav namnet male aria = dålig luft).
Sedan genom Daverans och Ross’ utredningar åren 1880 och 1897
sjukdomens verkliga orsak och spridningssätt klargjorts, äro utsikterna för en
framgångsrik utredning av anledningarne till sjukdomens försvinnande
betydligt större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
