Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenledningsverket. Av T. GLOSEMEIJER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den utmark hvarpå hon ligger, och Wi finne den tillämnade wattenledningen
vara ett företagande av ej mindre angelägenhet och nytta för det allmänna
än anläggande af en ny Landsväg, så hafwe Wi pröfvat för rätt och skäligt,
att besagde wattnledning i likhet med Lagens stadgande, huru vid nya
Landsvägars anläggande förhållas bör, och utan hinder af åboernas gjorda
påstående, må företagas och wärkställas på sätt som säkrast befordrar
ändamålet, hvarefter fråga först äger rum om åboernes ärsättning för Skadan efter
mätismanna Ordom.» D. v. s. staden erhöll expropriationsrätt till
ledningarnas framdragande, och på så sätt blevo kostnaderna härför långt ifrån
orimliga.
Enligt »IWattenledningens Committerades» räkenskaper har intill den
3/11 1791 betalats endast 555 rdr 20 sk. till Hemmans-Åboerne i Kallebäck
för till staden överlåten rättighet av källan samt tillstånd att genom deras
ägor nedlägga vattenrören.
Vattnets beskaffenhet. Vattnet vid Kallebäck är ett artesiskt, naturligt
grundvatten, som samlas i det å berggrunden här befintliga rullstensgruset
och avrinner över en grundtröskel i ett bergpass. Det är ett ovanligt gott
källvatten, klart, friskt, mjukt och jämförelsevis saltfritt.
Analys av professor Almén 1868:
På 100,000 delar vatten:
Syre- |
Glödförbrukning ningsförlust Hårdhets- grad Koksalt Fasta ämnen
0,091 1 1,4 0,8 2,96 7,82
Första utbyggnaden. För vattenledningens utförande, som påbörjades
hösten 1786, inkallades en såväl praktiskt som teoretiskt utbildad
»Me-kanicus», skotten Anders Blackwood, som uppgjorde förslaget och ledde
arbetet. Den första anläggningens huvudanordningar voro följande.
Genom kullerstensdräner samlades vattenådrorna till en brunn, som
medelst en större kullerstenstrumma av 120 alnars längd sattes i förbindelse
med den s. k. cisternen eller huvudkällan, som var murad i gråsten och hade
en med jordfyllning försedd välvd överbyggnad. Sistnämnda källhus gör
ännu i dag tjänst (fig. 94). Från huvudkällan till allmänna
vattenhämtnings-ställen och en reservoar inuti staden leddes vattnet genom en i jorden
nedgrävd rörledning av borrade trästockar, som vid korsningarna av Mölndalsån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
