Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 CARL GRIMBERG
sök i Berlin under september månad yttrat i förtroende, att
man ej borde betrakta de ömsesidiga beskickningarnas upp-
häfvande som en politisk brytning, samt att han underlåtit
att officiellt besvara Brinkmans sista not för att draga en gräns-
linje mellan de båda hofvens politiska förbindelser och ett blott
missförstånd mellan suveränerna själfva, hvilket lättare skulle
utjämnas genom direkta förklaringar mellan dem.1 Men det
bref, Böwenhielm medfört, innehöll ej någon dylik förklaring
eller någon önskan om de diplomatiska förbindelsernas åter-
knytande. Det var ett uttalande i dessa båda hänseenden,
som man i preussiska kabinettet satte som villkor för ett när-
mande.2 3
Löwenhielm fick emellertid en audiens hos ryske kejsa-
ren. Denne yttrade förtroligt, att en försoning mellan de båda
hofven måste föregå den öfverenskommelse om enhetlighet i
krigsrörelserna, som vore oundgängligen nödvändig. När han
med så mycken möda lyckats få Preussen att sluta sig till de
förbundne, borde svenske konungen å sin sida taga första ste-
get. Han försäkrade, att Fredrik Vilhelm, som varit den li-
dande parten, ändock vore redo till försoning. Ett närmande
från Gustaf Adolfs sida vore ju lätt att motivera med hänsyn
till Preussens systemförändring. Kejsaren lofvade med största
beredvillighet att stå till tjänst som mediarev
Emellertid hade Gustaf Adolfs ömtåliga värdighet så-
rats redan genom utsikten till ett längre dröjsmål med motta-
gandet af hans bref, något som Eöwenhielms första depesch
1 Brinkmans dep. d. 28 okt. 1805.
2 Såsom Brinkman visste att berätta, fann man tvärtom i hofkretsarna, att
“konungen af Sverige ville sätta sig på sina höga hästar och taga sakernas ledning.”
Hardenberg så väl som den ryske och den engelske ministern visste också, att sven-
ske konungen ej ännu ägde kännedom om den förändring, som försiggått i Preussens
politik, och synes äfven ur denna synpunkt ej ha funnit brefvet lämpadt efter för
handen varande omständigheter.
3 Oue le Roi de Suède fasse seulement un quart du chemin et je vous ré-
ponds moi que le Roi de Prusse fera les trois quarts,” yttrade Alexander. Löwen-
hielm sade bl. a. ”Om jag varit en gammal diplomat i stället för en blott adjutant,
skulle jag sagt Ers Maj :t, att jag i Ers Maj :ts yttrande serett första stegfrån preus-
siske konungens sida genom (par 1‘organe de) Ers Maj:t,” hvarpå kejsaren skrat-
tade och nickade jakande. Löwenhielms dep. d. 3 nov. 1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
