| I:i |
Jag har många gånger blifvit uppmanad att skrifva politiska memoirer men aldrig därtill känt någon håg. Anteckningar af politiska personer om deras verksamhet kunna vara af stort värde för historien, om de äro gjorda dag för dag och sedan, utan bearbetning af författaren själf, komma i häfdatecknarens hand. Sådana anteckningar har jag emellertid dels af brist på tid och dels af lättja endast undantagsvis gjort under de viktigaste skedena af min lefnad. Men emot memoirer, som blifvit författade längre tid efter de händelser, som beskrifvas, har jag alltid känt en viss motvilja, ty i nästan alla, som jag läst, har jag funnit ett genomgående synbart bemödande hos författaren att ställa sig själf i den bästa möjliga dager, hvilket alltid på mig haft en motsatt verkan; och detta bemödande har sällan varit utan inflytande på framställningen af de händelser, hvaruti författaren deltagit, äfven om uppsåtet att hålla sig vid sanningen icke kan förnekas. Utom det att minnet ofta sviker och föranleder verkliga oriktigheter, så söker författaren vanligtvis att gifva tillfredsställande förklaringar för sina uppenbara misstag och att tillräkna sig förtjänsten af resultater, om hvilka han kanhända aldrig drömt; och följden blir, att hans memoirer stundom komma att vara till mindre gagn för historien än skada för honom själf.
Och med denna uppfattning sätter likväl äfven jag mig nu ned att börja ett slags memoirer! Jag smickrar mig dock icke med, att jag skall lyckas undvika den grop, hvaruti andra plägat falla, eller äga mod och förmåga att opartiskt
| I:ii |
För öfrigt ämnar jag visst icke uteslutande eller ens företrädesvis sysselsätta mig med de tilldragelser, uti hvilka en politisk roll varit mig tilldelad. De kunna naturligtvis icke förbigås, men jag vill icke söka framställa dem i hela deras sammanhang utan inskränka mig till den del jag personligen däruti tagit och mest till sådant, som icke framgår af offentliga handlingar men fäst sig i mitt minne, understödt af samtida bref och anteckningar, som finnas i min ägo och kunna tjäna till bevis för uppgifternas sanningsenlighet.
Utan att på förhand hafva uppgjort någon närmare plan för hvad jag kommer att här nedskrifva, föreställer jag mig, att det egentligen blir mina personliga lefnadsminnen, beledsagade af de reflexioner däröfver, som nu i ålderdomen erbjuda sig. När man hufvudsakligen lefver i sina minnen, är detta en naturlig sysselsättning, som i viss mån har sitt ändamål i sig själft. Ingen skrifver likväl utan tanke att blifva läst, åtminstone af någon; och ehuru hvad som företages till tidsfördrif, utan afsikt att därpå nedlägga något synnerligt arbete, icke kan göra anspråk på något högre värde, närer jag den förhoppning, att äfven min lefnadssaga skall finnas läsvärd, åtminstone af dem, som lika med mig finna ett nöje uti att följa en persons genomlupna öden, oberoende af personens egen märkvärdighet. Och något särskildt intresse borde den kunna väcka, hvilken, såsom jag, tagit en verksam del i några af tidens viktigaste händelser inom hans land.
För egen del har jag ingenting emot, att denna avtobiografi i en
framtid offentliggöres. Jag skrifver nämligen med tanken på att sådant
kan komma att ske och skall försöka att icke intränga på några
områden, som böra vara fridlysta, eller att säga något, som
rättvisligen kan väcka anstöt, om än för sådant ändamål någon gång
hela sanningen icke kan uttalas.
