Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Upsala skola (1832-1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhörde dem lika ofta baklänges, och den han pekade på
skulle ögonblickligen säga verbet i det tempus och den
person, som efter denna ordning följde. Ingen kunde vara
säker en sekund, att icke fingern pekade på honom, och
olycklig den, som icke genast hade rätta ordet till hands,
ty han var icke allenast sträng utan ock af en häftighet,
som icke var sig själf mäktig och stundom öfvergick till
handgripligheter. Beröm utdelade han aldrig, men om han
icke gjorde någon anmärkning, så kunde man vara säker,
att han var fullkomligt nöjd. Ingen kan göra mera än sin
plikt, sade han, och för det förtjänar man icke beröm. Mot
mig, som var släkt med honom och bodde i samma hus,
var han visst icke mindre sträng än emot andra, men jag
hade en stor vördnad för honom både för hans utmärkta
förmåga såsom lärare och därför, att han var allra strängast
mot sig själf. Jag gjorde mitt yttersta för att aflocka
honom något berömmande ord men förgäfves, ehuru jag
genom andra visste, att jag stod väl hos honom.
Mina närmaste vänner bland kamraterna i skolan voro
Johan Nybom, Aron Hedenlund och Knut Geijer, äldste
son till professor E. G. Geijer.
Under de första skolåren var jag kanske allra mest
tillsammans med Nybom, ehuru han var ett par år äldre
och satt i en klass närmast framför min. Hans föräldrar
bodde i ett uthus i den s. k. Kristierninska gården, helt
nära ärkebiskopshuset. Bostaden var synnerligen enkel och
otreflig, bestående för hela familjen af ett rum med kök,
båda ständigt fyllda med rök, som fastnade i kläderna, så
att min vän ofta förde med sig bort en obehaglig röklukt.
Fadern var en fattig men flitig lappskomakare, och modern
städade åt studerande, bland andra åt mig. Det var sonens
förnöjelse att sitta hos mig, då den hederliga pratsamma
gumman bäddade och sysslade i mitt rum, för att höra på
hennes ordsvall, som hon ställde till mig, låtsande som han
icke fanns, men med den genomskinliga mening att gifva
sin son fina förmaningar och pikar. Så länge han stannade
i skolan, var Johan Nybom en god, anspråkslös och sedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
