Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anvisade ett par anspråkslösa rum, med hvilkas tarfliga
möblering vi gärna nöjde oss för det billiga prisets skull.
Sedan vi emellertid gått ut i staden och efter några
timmar återkommo till vårt logis, funno vi till vår
öfverraskning rummen elegant ommöblerade och på ett bord en
mängd bref, hvaruti obekant folk anbefallde sig i vår ynnest.
Gåtan löstes, då vi fingo se oss anmälda i Fremdenblatt
såsom »Freiherr von Geer, Kansler von Schweden, mit Sohn
und Gouverneur». Karl stod i passet benämnd e. o. kanslist;
jag student och Leonhardson magister, och däraf hade man
dragit sina slutsatser i Fremdenblatt.
Efter en veckas vistelse i Berlin och en utflykt till
Potsdam foro vi vidare i diligens till Leipzig. Vi besökte
därifrån slagfältet vid Lützen på den dag, då jag fyllde
mina 20 år, och åkte ett par mil på det första nyss
öppnade järnvägsstycket i Tyskland på linien från Leipzig till
Dresden. Vår resplan var så uppgjord, att vi skulle åka
genom sådana trakter, som icke erbjödo några större
naturskönheter, men att resan skulle hufvudsakligen göras till
fots. Sedan vi från Leipzig med en forvagn kommit till
Chemnitz, expedierade vi en gemensam kappsäck oss i
förväg och togo ränslarna på ryggen samt vandrade öfver en
arm af Erzgebirge till Freiberg och vidare genom det
vackra Tharand till Dresden. Under vägen riktade jag min
ritbok med några vackra vyer, vida öfverträffande dem jag
tagit vid Charlottenberg och Potsdam. Tafvelgalleriet i
Dresden beskådade jag med en måhända något uppskrufvad
entusiasm och skref i min dagbok lika käcka som omogna
omdömen om de stora mästarnes verk. Om omogenhet
gaf naturligtvis dagboken i sin helhet vittnesbörd men
tillika, efter hvad mig sedermera synts, om en vaken
iakttagelseförmåga och en liflig uppfattning.
För att genom Sachsiska Schweiz komma till Gross
Hennersdorf behöfde vi öfverskrida den böhmiska gränsen
och begärde därför att få våra pass viserade af österrikiske
ministern i Dresden, då vi försummat det i Stockholm.
Men detta vägrades oss till följd af den misstänksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
