Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - President i Göta hofrätt (1855-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en i sänder. Matsedeln var oföränderligen densamma och
maten alltid lagad af stadens enda kokfru, hvilken
liksom värdinnorna icke ville utsätta sig för att
det skulle sägas vara bättre på det ena stället
än på det andra. Allting var emellertid godt och
tillräckligt. Konversationen var trög, med damerna
uppradade utmed väggarna och herrarne packade midt
på golfvet. Före slutet fick ingen aflägsna sig, och
vid afskedet ställde sig alla upp, och presidentparet
gick först omkring, sägande farväl till hvar och en.
Alla voro så hjärtliga och vänliga emot oss, att vi
icke hade hjärta att såra dem genom att söka bryta
dessa vanor, hvilka dessutom väsentligt sammanhängde
med den enkla hushållsaktighet, hvaraf vi själfva
mest voro i behof. Vi kommo därför väl öfverens
och blefvo snart verkligt afhållna. Jag vet icke,
om det var för att vi genast fingo fruarna på vår
sida, som också deras män blefvo utmärkt hyggliga
och tillmötesgående, men visst är, att jag aldrig
hade någon personlig förargelse i hofrätten; och af
de gamla partierna försvunno snart alla spår.
Min hustru och jag plägade om eftermiddagarna
promenera och följdes då på stadens stora gata med
stor uppmärksamhet från fönstren. Lockade af Vätterns
skönhet gingo vi stundom bakom gårdarna i sanden utmed
sjön, däråt inga fönster vette och man följaktligen
icke kunde se oss. Vi bestormades då med frågor,
hvarför vi den dagen icke varit ute och gått. När
man ville göra visit hos oss, skickades ett bud förut
för att undersöka, om det lyste i våra fönster, och
om där var mörkt, sköts visiten upp till dess man
var säker, att vi togo emot, hvarom man icke gjorde
sig förhoppning, om vi icke hade tändt i våningen
och väntade besök. Allting kom fram så naivt och
okonstladt. En gång, då vi fått ett rådjur från
Skåne och gåfvo en middag, till hvilken en inbjuden
hedersman icke kunnat komma för opasslighet, så
skickade hans fru dagen därefter ett bud till vårt
kök och frågade, om hon icke kunde få en liten bit
af hvad som blifvit öfver af rådjuret, emedan hennes
man så gärna ville känna, huru det smakade. Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
